Paus

Har sträckt någon muskel i ryggen, så allt får pausa…
…hundträningen
…husjobben
…minisemstern till kusten.
Som väl är finns ju LETTERING, som man kan göra stående, så passade på att rita en så bra ”bruksanvisning” när man tvingas till att stanna upp.
SPÅRA bakåt; fundera på vad som hände före. Vad kan ha orsakat problemet?
ORDNA nuet; fundera på vad som direkt kan tas bort och vad kan läggas till?
PLANERA framåt; fundera på hur din vardag, ditt jobb, eller din fritid skall läggas upp.

…det mesta går att styra upp med dessa tre delar.

Lettering


Jag har upptäckt en ny kreativ hobby: Lettering! Alltså att rita bokstäver och ibland också någon krumelur tillsammans med ordet. Det är ganska likt fritt broderi, på så sätt att grunden är noga uppritad, för att sedan kunna ta ut svängarna med pennorna.
När man ser Lettering, kan man tro att det är gjort i en handvändning, men det är det inte.
Först skissas mallen, sedan ändras den massor av gånger, innan till slut första tunna strecken dras med permanent penna.
Nu sitter jag varje dag och ritar bokstäver, så idag blev hundarnas Namnskyltar klara. Lettering är inte bara bokstäver (för då skulle man kunna använda datorskrivna ord) utan med orden kan man säga så mycket, beroende på hur det är ritat. Mina hundar är olika och därför ser deras namnskyltar olika ut:
Ordentlige Sampo har ett stabilt ord där allt följer en given mall….
Yvige Love har ett friare ord, där slutet inte blir som början…

Höst

Nu är hösten här, eller i alla fall början på hösten och med den kom svalare temperaturer på kring 15 grader. Att ha 25 – 30 grader är inte min grej, men tack vare dagliga dopp i Sautus, har vi klarat oss.
Om två veckor börjar jag mitt nya jobb i byn Kuttainen som ligger 20 mil härifrån. Jag skall jobba som rektor på byns friskola och eftersom det är en liten skola, är  tjänsten precis lagom för mig som upptäckt fördelen med att var ledig mycket. Hundarna följer med och bor med mig i gamla lärarbostaden och övriga djur här hemma får tillsyn, så allt har löst sig så bra. Skall bli riktigt roligt att få jobba med något helt nytt; även om jag vikarierat som studierektor under två år på gymnasiet. Det känns också speciellt att komma till en liten by, som vill leva och därför söker kreativa lösningar för bl.a skolan.

Det andra nya under hösten är vår träning inför prov. Jag har haft stor motvilja mot att bedömas på prov, vilket är lite märkligt då jag själv bedömt elever i 35 år. Sandra har hjälpt till att bena ut känslorna, så nu skall jag utsätta mig för det – med god min. D.v.s. inte börja ha åsikter om bedömningen, utan gilla läget och utföra min del i aktiviteten: leverera ett bra moment. Sedan får domaren döma, utifrån sina grunder.
Är ju planeringsmänniska, så naturligtvis är även hundträningen planerad. Siffrorna står för olika moment och X betyder i BuJo sammanhang, att uppgiften är slutförd.

”GÅ FOT -” lappen är klistrad för att fokusera på det viktiga: att det är kul och inte i första hand precision.

Att Gå fot, d.v.s. gå tillsammans med en hund, är inte det lättaste. Det viktigaste är att hunden vill gå vid sidan (för att det vankas köttbullar), men sedan måste människan gå med flyt så hunden har möjlighet att följa med i svängar och stopp.
Allt det tränar vi på varje dag, med fokus på att det skall vara kul för båda oss.

Den tredje grejen nu, är att återuppta simningen och ”det goda ätandet” och då inte i betydelsen ”det som smakar bra”, utan det som är gott för måendet.
Vi har haft semester under juli; från allt – men nu är det vardag igen…

Provträning

Vi fortsätter med att träna inför vårt jaktprov om 4 veckor.
Senast det begav sig var med Sampo för 5 år sedan då han var 1,5 år. Så här tyckte domaren:
Gällivare 2013-08-31, pris: 3 nkl
”En kille med fina kvalitéer, löser sina uppgifter bra men drar ner sitt betyg genom sina dåliga inlevereringar. En arbetsvillig kille med stora utvecklingsmöjligheter”.
Jag har inget minne av hans ”inlevereringar”, utan kommer mest ihåg han ljud!
Nå. Nu tränar vi alltså för nystart – efter 5 år och fokuserar på detta:1. Söksystem och uthållighet.
Här behövs mängdträning, så vi har planerat in ett par sökpass per vecka. 6 dummys hade vi idag och i värmen var det tungt för Sampo att springa i sökområdet: skog, myr och vass.

2. Avlämning
Här gäller regeln: ”Om man avlämnar sittande till ”Tack”, så får man direkt sin belöning: Hämta in nästa vilt”
Love sneglar på den väntande anden när han är på väg in till mig, så det är både en störning och en kvalitetssäkring.
Jag jobbar med att ta emot viltet på samma avspända sätt som jag gör med allt annat Love levererar och det är inte helt lätt.

3. Hobbytänk
Jag jobbar med att tänka på både träning och prov, som en rolig hobby – utan någon jämförelse med andra. Love gillar detta skarpt, så min utmaning är att förmedla både noggrannheten och lekfullheten i samma aktivitet. Det är ungefär som i klassrummet: Det finns regler för ex. hur bokstäver skall skrivas, samtidigt som det skall vara lustfyllt för eleven.
Det är en riktig utmaning.

Gammal träning rostar aldrig


”Vad skall vi göra ikväll..?” – tänkte jag och då med tanke på vad vi skall träna. Vi måste inte träna något varje dag, men då jag nu är ledig – så är det enormt lyxigt att kunna träna så mycket. Under jobbtiden, fick träningen pressas in efter jobbet och det kändes alltid som att hundarna fick stå tillbaka.
Det är den stora fördelen med att vara pensionär: Du har nu så mycket tid att göra det du inte hann med och ändå skulle jag inte vilja vara utan att jobba helt. Att gå ut och jobba några dagar i veckan ger utmaning, sociala kontakter och extra pengar.

Tillbaka till kvällens träning.
Det var länge sedan vi tränade Nosework, så jag lade ut 12 kartonger som ett doftprov och båda hundarna kom direkt ihåg vad som förväntades av dem.

Ja, det var vår träning ikväll.
 

Jaktliga reflektioner

Här kommer utvärderingen av jaktträningen igår, eller egentligen var det ett provprov med Amanda Dresh-Sandström som ”domare”. Hon tränar själv på elitnivå och när man är på den nivån, har man med sig massor av proverfarenhet, som är bra för oss som inte har så stor erfarenhet. Dessutom är hon som hundtränare så bra: lugn och lågmäld.
Jag har tränat mest här hemma med hundarna. Sampo har nog varit med på någon gemensam träning och även startat i ett prov, men Love är helt oerfaren av både andra hundar  och att ha en skytt framför sig. Det mesta kan man träna själv och jag tror också att det är en fördel att träna in Grundfärdigheter i lugn och ro, som Apportering och Gå vid sidan. Men för att få stabila beteenden, måste man ut bland andra för att generalisera.

Generalisering
Träningen startade igår med en landmarkering. Sampo satt stabilt vid skottet, hämtade som ett skott och vände tillbaka direkt. Väl framme hos mig, slängde han duvan framför mina fötter och sade:
”Ta du den, jag hänger på Amanda..!”
”Nej, du!” –
sade jag. ”Vi avlämnar lugnt och fint, sittande framför!”
”Okey”,
sade Sampo och efter det var inte det några problem.
Skall man se det här inlärningsmässigt, tror jag det är så här: hunden inser att för att få fortsätta jobba, vilket den vill, gäller det att göra rätt före. Det har inget med ”lydnad” att göra, utan ren egoism från hundens sida. Om man ser det så, blir det ingen prestigekamp mellan människa och hund, utan bara ett val: ”Om du vill fortsätta hämta in vilt, så måste du avlämna sittande”.

Rätt känslostämning
Love är redan före, en känslosam typ och att då komma ut på bästa träningen, blev förstås mycket för honom. Han sitter stadigt och hämtar in bra, men det blir lätt ljud av förväntan och frustration. Jag ser också på bilderna som Amanda tog, att han sneglar på dom andra vid flera tillfällen.
Vad göra åt det då?
Ja, först och främst att han får vara aktiv före, för att på sätt få ut en del av hans enorma energi.
Det andra viktiga är att jag inte förstärker hans känsloläge. Gnället kommer ju av en känsla och om jag då börjar korrigera det, tror jag det blir än mer befäst. När han satt passiv vid nästa hund, så fick han leta små bitar Frolic på marken framför honom.
Så för love är det viktigt att vara motionerad före, få flera träningstillfällen med andra och att jag är lugn vid hans känslouttryck.

Jaktträning är verkligen en jaktlabbes bästa gren och egentligen kan de redan allt. Utmaningen för oss tränare blir att styra upp det hela – samtidigt som hunden behåller sin arbetsglädje.

 

Tänka om

Som ni vet är jag klickertränare och i det konceptet ingår bl.a. att man skall klicka in nya apporter, som ex. vilt. Imorgon blir det jaktträning i skarpt läge, så tänkte att jag måste klicka in viltet för hundarna – och lade anden på gräset.
Hundarna togs fram i turordning och båda två nosade lite förstrött på den upptinade fågeln, men sedan var det inte mer av ”apportering”.
Vad göra..?
Jo, tänkte på den gången en hund varit på gården och rivit flera höns och Love apporterade in en död, sargad höna, utan att jag ens visste att den låg där. Det kan alltså inte ha med hur fågeln ser ut (död, skadad, ofräsch) utan det måste ha att göra med någon form av kedjereaktion:
En signal sätter igång sökbeteendet (”Sök”, eller vittringen från hönan) och när viltet ligger där, hakar nästa del in och hunden plockar upp.
”Vi testar”, sade jag till hundarna och gick iväg för att lägga ut anden i buskarna…

…och kedjan fungerade!

Den sista länken; att sätta sig med viltet för att vänta på slutsignal ”Tack”, den krävde lite förstärkning hos Love. Jag fick vänligt säga åt honom att sätta sig, för vi vill att det skall bli rätt.
Sampo, både hämtade och avlämnade helt perfekt.

Så; även om man är trogen en metod, så måste man kunna tänka om.

Tankar om träningspasset

Äntligen svalare, så vi orkade oss ut till Bruksis för att träna. Det mesta går bra att träna hemma på gården, där det inte finns så mycket annat som lockar och drar – men ute på träningsplan krävs det mer för att få hundarna att jobba. Och då jobba med glädje; även om det inte är lek – utan ”skola”.
Det är precis samma som när eleverna kommer in i klassrummet efter rast: i det rummet jobbar man och även om det är styrt, så är det riktigt roligt att anstränga sig och sedan få lyckas.
Som sagts tidigare: det är många likheter mellan mina mellanstadieelever och mina hundar.

1. Planering
Så här såg dagens planering ut. Att gå ut för att träna utan en planering, är bortkastat och inte nog med det: en sådan träning kan skapa förvirring och frustration hos både hunden och tränaren eftersom varken den ena eller den andra, vet vad som förväntas av dem.

2. Träningsplan = lektionssal
På morgonprommisen tränar vi mycket ”Sidan” vid ställen där inte jag ser var de är och inte vill koppla dem. Belöningen är ”Varsågod” som innebär att det återigen är fritt att springa iväg.
Det använder vi även nu på träningsplan, både när vi går in på plan och mellan momenten. Tanken är att träningsplan är inte en plats för att springa och leka, utan för att lära sig något.

3. Endast 5 repetitioner
Jag har så lätt för att fortsätta träna, även om inte det är bra träning.

4. Klickpunkt
Klicka exakt; som här då Sampo står vänd mot mig – och stilla.

5. Bra belöning.
En bra prestation, kräver en bra belöning. För hundarna är det BOLLEN och sedan köttbullsbitar.
(Blir det fel, ignoreras det och så gör vi nytt försök)

Jag är så glad över att ha hundträning som fritidssyssla: den går att utöva överallt och den går att utveckla åt alla möjliga håll. Jag brukar säga åt personer som vill ändra sitt felaktiga ätbeteende (läs: är överviktiga) att de måste skaffa en fritidssyssla, eller en hobby som ersätter det felaktiga ätandet. Alla vill inte träna hund, men något roligt och stimulerande kan alla hitta.

Nu har jag tagit fram anden för att tina, så imorgon börjar vi klicka in den. Det blir spännande…

Kvällspass

Vi som vuxit upp i små byar i Tornedalen har inte badat på somrarna och jag tror det beror på att vi inte lärde oss att simma som barn. Vatten hade också ofta något farligt med sig: brunnen på gården och bäcken en bit ifrån.
En sommar fick min mamma besök av sin brevvän som var ”svensk”; d.v.s från södra Sverige. Jag var kring 6 – 7 år, men kommer fortfarande ihåg den här kvinnan med sina två barn och minnet består av att hon tog med oss alla barn till sjön för att bada!
Det hade inte hänt förut, men vi följde snällt med och badade i sjön.  Jag har inget minne av att vi fortsatte med detta, efter att brevvännen åkt hem.
När vi sedan flyttade till stan, började vi på simskola och lärde oss att simma, så nu är de flesta av syskonen goda simmare.
Det här har jag tänkt på, då jag åkt till vår ”egen” lilla badsjö för att bada. Den här värmen gör att vi är så sega på dagarna, så först på kvällen piggnar vi till och åker vi iväg för ett uppfriskande dopp.
Sampo är som vanligt försiktig och travar ut i vattnet…
…till skillnad från Love, som slänger sig ut till mig. Men; det gäller att hålla honom en bit ifrån när jag simmar, för annars blir jag riven av klorna.
Väl hemma fick vi energi till ett kort träningspass: Apportering.
Man kan tänka att en jaktlabbe har helt naturligt en perfekt apportering, men så är det inte. Ibland tänker jag att schäfrarna blev bättre apportörer, då jag där fick jobba med varje enskild del. Labbarnas apportering innehåller tyvärr en del slarv, så nu måste vi skärpa till oss.
För Sampo gäller det att kunna hålla till jag ger signal för att släppa och vi gör framsteg; jag och han.
”Varför ligger den där.?!”
Den här bilden visar bra vad jag menar med labbarnas apportering: Love kan absolut plocka upp en dummy och avlämna sittande – men det är inget flyt i det beteendet. Om vi skall få till viltapportering, så måste han lära sig att plocka upp dummyn varje gång  den hamnar framför honom. Ikväll var belöningen köttbullar och det har ett mycket högt värde för honom: det är därför han försöker få köttbullen utan att plocka upp dummyn.
Det här är Love: även om han inte alls gör det som jag tänkt mig – så behåller han sitt goda självförtroende och möter min blick helt frimodigt.
Och; han plockade faktiskt upp dummyn och satte sig, några gånger ikväll…

+ 30

Vi kom iväg tidigt på vår lilla utflykt, men väl framme fick vi stanna vid vägen som går runt sjön, då den  var ”Enskild”. Hundarna brydde sig inte om det, utan var fullt nöjda med att få slänga sig i det klara vattnet för att få svalka sig i värmen. Här var botten stenig, så då fick vi träna även det.
Ordentlige Sampo satte sig stadigt vid dummyna och ryggsäcken, i stället för att fara iväg och ta sig ett dopp. Likaså när vi var klara och jag stannade för att skåda en havsörn som seglade högt uppe – och att prata med en kanotist; Love utforskade området på egen tass, medan Sampo höll sig nära mig.
Helt olika och ändå samma ras.

Sampo fick som vanligt börja…
…och sedan var det Loves tur.
Båda fick två markeringar var och klarade avlämning precis som det skall se ut.
Efter fikade vi; ja, hundarna fick dela på den ena mackan och sedan for vi hem för att avsluta projektet ”Städa hönshuset”.
Själva rengöringen är klar, men värmen gjorde att vi retirerade inomhus för att vila och laga middag:
Man är inte särskilt hungrig då det är så varmt, så ett huvudmål räcker gott.
Idag blev det falukorv, kikärtor/helkorn, broccolibuketter och lök – stekt i smör. Till det tomat, persilja och så citronvatten till dryck.
Jättegott och sedan helt i linje med AI (AntiInflammatorisk mat)

Senare ikväll planerar vi åka till ”vår” lilla badsjö där hundarna kan bada. Inte riktigt som ett simpass på badhuset, men svalkar bra.
Före det måste hönshuset ställas iordning innan hönsen kan gå till nattens vila – men det måste först bli svalare…