Leva lokalt

För mig är det viktigt att försöka leva så lokalt som möjligt; alltså att vara aktiv i omgivningarna kring mig. Det som också är viktigt är att få vara i naturen och då menar jag ”natur” som är orörd, som skogarna omkring Jukkasjärvi. Det är fantastisk vacker tallskog med höga åsar och sjöar – och som dessutom går att nå med bil.
Att sätta sig på flyg för att transporteras till nya länder och där trängas med massor av människor; det är inget för mig. Det är också  mycket billigare att Leva lokalt, vilket gör att jag inte behöver jobba så mycket – och alltså får mer tid över för att ex. vara ute i naturen.
Tänker man  på detta att vår fritid skall vara fri tid, så är den här typen verkligen ”fri”: naturen behöver inte bokas, utan den finns där bara och väntar.

Jag tror också hundarna gillar att komma ut i naturen, för dom kan tokspringa omkring när de släpps ut ur bilen…
…äntligen fria på riktigt!

Idag tränade vi också det som hundarna gillar allra mest: få vattenapportera. Vår träning är både lekfull (man får skaka sig med dummyn i mun, eller ännu ”värre”: släppa dummyn när man skakar) och seriös (man får inte tjuvstarta på den andras kommando och man måste avlämna i hand; även om man lagt ner dummyn när man skakade.

Vattnet måste vara rejält ”svalt”, men det hindrar inte hundarna.

På väg till  platsen där jag skulle fika, fick hundarna en till uppgift: leta dummyn som jag droppade på vägen. Kul, tyckte hundarna och dessutom blev de varma efter det kylslagna doppet.

På väg hem stannade jag hos Samuel med sin familj och pratade om bl.a. detta om att Leva lokalt: det är en familj som tar med alla barn och hund, ut på minifjällturer där de bor i tält och lagar mat på Trangiakök…
…en riktig inspirationskälla!

Är din fritid, fri..?

Alla vi har samma antal timmar per dygn till vårt förfogande och de allra flesta av oss har också väldigt många timmar över sedan vi arbetat eller gått i skolan. Timmar som brukar benämnas ”Fritid”.
Jag tror vi skall använda den fritiden till vila, rekreation och att vårda våra sociala relationer. För att det skall bli gjort, måste vi vara fria från en massa uppbokningar och i stället ha luft i kalendern. Då har vi möjlighet att lyssna på kroppen och lägga in det vi just då behöver: bara vila på soffan, göra något lekfullt och kravlöst, eller träffa vänner.
Hur ser det ut nu i vårt samhälle?
Ja, tyvärr lever många som jag själv gjort tidigare: enormt uppbokad, så det inte finns mycket tid till vila, eller spontana möten…
…alltid på väg, utan att stanna upp och reflektera!
Det är ingen hållbar väg, utan kroppen kommer förr eller senare ropa:
”Hallå! Nu måste vi pausa, annars kommer vi krascha..!”

Betyder det här att vi skall göra…ingenting..?
Nej!
Jag gör själv massor, men det är ytterst få aktiviteter som är bundna till dag, tid eller grupp. Exempelvis simningen, där målet är 2 pass i veckan, men de är inte bundna till någon dag eller tid, eller grupp. Riktigt sant är det inte, då gympan körs tisdagar, men jag kan hoppa över den utan problem och hellre simma någon dag då det passar.
Jag och hundarna tränar också nu strukturerat och har en plan för det, men det är inte bundet till någon grupp, utan kan förläggas när det passar mig och dogsen. Den planen kan också ändras när som helst, om det inte känns stimulerande eller utvecklande.

Sedan planerar jag föreläsningarna och handledningen i Från översikt och normalvikt och det tar förstås tid och är också bundet, men tanken är att det skall ersätta lärarjobbet när jag lämnar eleverna på Bergaskolan.
Det tär alltså inte på ”fritidskontot”.

En annan sida av Tid, är den att det finns människor som upplever att de har för mycket tid och inte riktigt vet vad de skall göra av all den tid…
…men det får bli ett annat blogginlägg.

Helhetshälsa

Den här dagen har verkligen präglats av Helhetshälsa; alltså de faktorer som är viktiga för att vi skall må bra:
Sociala kontakter.
Tidigt på förmiddagen telefonsamtal med Khairuddin och det var nästan som för 1,5 år sedan. Då träffades vi dagligen i Kiruna, men trots tiden som gått; hittade vi snabbt till samma kontakt.

Fysisk aktivitet.
På eftermiddagen var det dags för simning: tusen meter som vanligt och känner en sådan tacksamhet varje gång: fantastiskt att kunna simma och att ha gratis badkort från skolan –  och på det sättet kan hålla artrosen i schack. Ett plusvärde idag var sällskapet av Ella och nu har vi planerat in nästa simpass.

Hälsomat
Hemma och härligt mellanmål: smootie på grönsaker och citron…
…för att sedan mixa det med youghurt och toppa med kardemumma.
Så gott och nyttigt!

Stress; så dra i handbromsen

För ett par år sedan var jag sjukskriven för stress (även om jag inte då visste att det var stress) så jag känner nu igen signalerna hos mig själv…
…och förstår att nu är det dags att dra i handbromsen!
Stress är ett vitt begrepp, men kan enkelt förklaras med ”inre, eller yttre, förväntningar som inte du kan styra över”. Fast egentligen är det inte sant att du inte kan styra över förväntningarna, för det kan du – om du vågar ”dra i handbromsen”. Alltså säga NEJ.
Kroppen signalerar också på olika sätt att nu är förväntningarna större än vad som är bra, så det gäller att vara uppmärksam på signalerna.
Precis lika uppmärksam som min stilige tupp Petter.

Så nu stannar jag upp och bara är; som Sampo och Sigge. Jag hade tänkt åka ner till Uppsala om en vecka och även om den resan hade varit rolig, så är den inställd. Känns så bra, när jag väl sagt Nej till allt det inneburit. Många tänker att ”man skall absolut hålla vid sina planeringar och inte ställa in något om man inte är närapå dödligt sjuk.”
Har man den inställningen, styrs man av andras förväntningar och inte av sitt eget mående och det är ingen hållbar attityd.

Stress kan bemötas på flera olika sätt: alkohol, mat eller tabletter och inget av dem är att rekommendera. Alla metoder fungerar på kort sikt, men det fungerar inte i längden att döva alla känslor, utan vi måste våga möta oss själva.
Att dra i handbromsen betyder inte att lägga sig ner och bara vila, åtminstone inte för mig. För mig innebär det att jag tackar nej till allt som inte är absolut nödvändigt och hellre gör sådant som är helt utan krav och förväntningar.
Som att exempelvis lyssna på ljudböcker…

…vara hos kaninerna,

…eller brodera lite.

Nu är jag ledig ända till nästa fredag och kan både hinna ikapp och ladda positiv energi.

Energigivare

Träningspasset avklarat och väskan är packad

Hade redan förra veckan bestämt att jag idag skulle gå på vattenträning, eftersom jag hört att det var så bra. Kiruna kommun är ju så generös mot sina anställda, så vi har gratis träningskort för ett helt år.  Det här gör att man direkt kan pröva på något nytt, utan att behöva betala.
Men; i eftermiddag då jag kom hem från jobbet var inte energin på topp: så tänkte först stanna hemma och vila istället…
…men for i alla fall iväg – och det var en riktig energigivare!
Mycket piggare känner jag mig nu när jag sitter vid datorn med min äkta blåbärssoppa. ”Äkta” för att den är kokt på hemplockade blåbär, utan socker och med äppelbitar som fått koka med en stund. Jättegott!
Den positiva effekten av träning måste upplevas, för att förstås…

På jobbet är mina elever energigivare. Det tar ganska mycket energi att undervisa i ett helt nytt ämne och i en så stor grupp, som dessutom är i en ålder jag inte har någon undervisningserfarenhet av. Det gäller därför att lektionerna är noga planerade, för när 25 stycken11-åringar väller in i klassrummet efter sin rast och frågar: ”Vad skall vi göra..?”då måste den energin de alstrar, fångas upp och riktas mot ett lärande…
…annars blir det oro och ingen bra inlärningsmiljö.
Jag har inga problem med att fånga gruppen, men kan däremot tänka när jag kommer hem: ”Undrar om jag sett alla elever idag..?”
På tisdagar har jag klassen i grupp och det är en sådan stor skillnad. Idag talade jag om det för eleverna; alltså att jag brukar tänka om jag verkligen sett alla, när de är i helklass och då säger en elev spontant:
”Men, så gulligt!”
En sådan kommentar tar man med sig och gömmer i De goda minnenas bank…

Nu är jag ledig igen två dagar och förutom alla ärenden som skall göras på stan, så skall jag och hundarna träna; det har vi inte gjort på flera dagar och så vill jag inte ha det.

Väderomslag

Imorse vaknade vi av snöfall. Inte alls märkligt om man bor här uppe, men lite trist efter att all den snö som redan fanns, börjat smälta.
Rådjuren, som jag inte sett på länge, dök upp strax efter att jag fyllt på deras tråg. Det kan inte vara lätt för dem nu, för deras pinniga ben sjunker djupt ner i snön. Det gör att de är helt beroende av vägarna för att förflytta sig och  alltså mycket mer utsatta. Jag tycker också de var mer på sin vakt nu, för de åt bara en kort stund och sedan försvann.
Bocken har börjat feja sina horn och man ser hornspetsarna komma fram. Första gången jag såg det, förstod jag inte vad det var för den bocken såg förfärlig ut: blodiga slamsor som hängde ner över ansiktet! Men nu vet jag bättre och snart har den här bocken stiliga horn att visa upp.
Ja, vad gör vi då en sådan här dag..?
Som tornedalning, fortsätter jag med stora Vårstädningen och nu är turen kommen till toalett och hall. Det är inte många människor man nu kan ringa till och fråga: ”Har du börjat med vårstädningen..?, för de förstår inte vad man pratar om. ”Städar gör jag ju hela tiden..?!” Systrarna har som väl är, kvar tornedalsmodellen av städning, så vi jämför regelbundet hur långt vi kommit i denna syssla.

Men inte bara städning står på programmet, utan också börja träna utifrån nya Träningsboken Start. Det ser vi fram emot och rapporterar kanske senare under dagen…

Att vara en resurs

Under helgen träffade jag en nybliven hundägare som fått hem sin allra första egna hund. Ägaren hade ingen erfarenhet av att äga hund och var lite vilsen bland alla teorier och råd som florerar på nätet, kring  ”hur man skall vara mot sin hund”.
Det är nämligen det en nybliven hundägare funderar på:
”Hur skall jag vara mot hunden? Skall jag säga till, eller skall jag köra med godis..?”
De flesta hundägare funderar inte alls på hur de skall lägga upp valpträningen för att nå elitnivå, utan det är helt andra funderingar de här ägarna brottas med.
Jag kommer träffa den här aktuella ägaren senare, men kunde ge en komprimerad syn på hundägande:
”Var en resurs för din hund”
Jag tänker nämligen så att man skall börja med attityden gentemot hunden och hundägandet och inte fokusera på om man skall ”säga till” och hur man skall ”träna avslappning”.

Bilderna är från helgen då Hossein och Omid bodde här och visar på en del av vad som ingår i att ”vara resurs”: att vara aktiv med sin hund och att låta hunden vara med i hela huset.

Om du är en resurs för hunden, så ser den dig som den som ger mat, trygghet, umgänge och aktivitet. Det är nämligen du som hittar på allt kul och utmanande, så det finns ingen anledning för hunden att dra iväg någon annanstans för att få nå´t att göra.
Många hundägare jobbar jättemycket med att lära hunden ”avslappning” och att ”ta det lugnt”, vilket är helt fel början. Hunden måste först få vara aktiv med dig – för av det kommer sedan avslappningen helt av sig själv.

Jag tror också hunden uppskattar flera olika resurser; alltså personer som gör lite olika saker med hunden. Jag är så glad att mina hundar ibland träffar Omid och Hossein och deras kompisar, för då får de uppleva helt andra saker än de gör med mig:
* Man får leka med pinnar som kastas (som inte jag gör)
* Man får mysa i nya soffan (som dom inte gör med mig)
* Man får träffa många, olika killkompisar (som inte händer med mig)

Sammantaget alltså ett bra hundliv.

Äntligen fredag

Egentligen är det lite trist om man måste säga: ”Äntligen fredag..!”, för då
undrar jag hur vardagen ser ut? Alltså om man måste längta till helgen?
Min vardag är precis lagom mix av jobb och ledighet, men ändå är det härligt med helg och då ledighet på annat sätt än vardagsledighet.
Det är som mer ledigt under helgen.
Igår kom den nya soffgruppen, secondhand förstås fyndat på Blocket. Hundarna får INTE ligga i den här soffan, så kanske därför de ser lite deppiga ut? Men de här två har inget att klaga på, då de har två sängar att ligga på.

Katterna har parkerat sig vid köksskåpen där deras mat förvaras, så snart är det dags för middag för både dem och mig:
Lammgryta till mig och torrfoder till dem.

Rådjursfrukost

– 25 när vi steg upp, men så soligt och fint.
När utedjuren fått sin mat och jag stod i köket för att fixa resten av flockens mat, så dök rådjuren upp – ur intet.
Så känns det verkligen, för när jag är utomhus så syns de inte alls till – för att sedan bara finnas vid matningen.

En bock och en get; så liten är min flock i år.
Bocken fördrar fågelfrön, framför renfodret jag köper åt dem.

Resten av dagen innehåller besök på Överförmyndarexp, för ett nytt uppdrag. Sedan fixa här hemma för den nya soffgruppen och förstås träna. Vi har fått utvärdering av tisdagsträningen, så nu ser vi fram emot att gå vidare.