Energigivare

Träningspasset avklarat och väskan är packad

Hade redan förra veckan bestämt att jag idag skulle gå på vattenträning, eftersom jag hört att det var så bra. Kiruna kommun är ju så generös mot sina anställda, så vi har gratis träningskort för ett helt år.  Det här gör att man direkt kan pröva på något nytt, utan att behöva betala.
Men; i eftermiddag då jag kom hem från jobbet var inte energin på topp: så tänkte först stanna hemma och vila istället…
…men for i alla fall iväg – och det var en riktig energigivare!
Mycket piggare känner jag mig nu när jag sitter vid datorn med min äkta blåbärssoppa. ”Äkta” för att den är kokt på hemplockade blåbär, utan socker och med äppelbitar som fått koka med en stund. Jättegott!
Den positiva effekten av träning måste upplevas, för att förstås…

På jobbet är mina elever energigivare. Det tar ganska mycket energi att undervisa i ett helt nytt ämne och i en så stor grupp, som dessutom är i en ålder jag inte har någon undervisningserfarenhet av. Det gäller därför att lektionerna är noga planerade, för när 25 stycken11-åringar väller in i klassrummet efter sin rast och frågar: ”Vad skall vi göra..?”då måste den energin de alstrar, fångas upp och riktas mot ett lärande…
…annars blir det oro och ingen bra inlärningsmiljö.
Jag har inga problem med att fånga gruppen, men kan däremot tänka när jag kommer hem: ”Undrar om jag sett alla elever idag..?”
På tisdagar har jag klassen i grupp och det är en sådan stor skillnad. Idag talade jag om det för eleverna; alltså att jag brukar tänka om jag verkligen sett alla, när de är i helklass och då säger en elev spontant:
”Men, så gulligt!”
En sådan kommentar tar man med sig och gömmer i De goda minnenas bank…

Nu är jag ledig igen två dagar och förutom alla ärenden som skall göras på stan, så skall jag och hundarna träna; det har vi inte gjort på flera dagar och så vill jag inte ha det.