Viltkänning

Vår jaktträning har ju gått så bra, så nu tänkte jag det var dags att gå vidare – till vilt. Sampo har  startat i Jaktprov, så någon gång måste han ha apporterat en and, men idag nöjde han sig med att nosa lite försiktigt på den.
Samma gjorde Love och för att inte hamna i negativa känslor kring änder och annat kallvilt…
…så plockade jag fram dummyn och så fick de två markeringar var.
Kriteriet är Avlämna sittande och det klarade Sampo riktigt bra – utan att först skaka sig. Det är nämligen det som är utmaningen för en labrador. Att avlämna en dummy när man är torr, är inga problem.
Jag får jobba med att inte slänga mig fram för att greppa dummyn (eftersom jag är rädd för att Love skall droppa och skaka, innan han avlämnar) och då är det en hjälp att fokusera på ”vänstra handen vid vänster ben”.
Det vi får jobba vidare med är att hålla dummyn till signalen ”Tack”. Båda släpper lätt så fort min hand närmar sig apporten och det resulterar lätt i en dummy på marken, i stället för i handen.

Det underlättar att ha en planering där viktigaste kriteriet är markerat med en röd stjärna. Jag har nämligen lätt för att gå vidare alldeles för snabbt och det skapar negativa känslor hos både hundarna och mig.
Eftersom hjärnan vill ha bilder för att komma ihåg, tror jag en markering i färg, sätter sig lättare än om det varit enbart text.
Att skriva ner sin planering, ger så mycket mer än om man bara tänker det och eftersom jag gillar att skriva, passar det mig utmärkt bra.

Värmen fortsätter här i morgon, så för att pausa skurandet av hönshuset, planerar vi ett besök i byn Rensjön. I våras hade jag som mål att besöka byar här omkring, för jag tror det finns massor att upptäcka omkring där vi är. Den här byn ser man från vägen, så imorgon är det dags att se den nära.
Jag tar med dummyn, så får vi se om vi hittar något lämpligt vatten att träna i.

 

Delprov

Planeringen var att vi skulle köra ett Träningsprov Nkl idag, men jag valde att endast köra två delar av provet. Skälet var vädret; trots att jag vet att ”det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder.”
Det här provupplägget gjorde lille Leo under ett av hans jaktprov, som slutade i ett tredje pris då han missade station nr 7. Jag lyckades inte dirigera honom till rätta viltet, utan Leo tog saken i egna tassar och kom in med viltet som var avsett för hund nr 2.
Det här var för många år sedan och trots att jag startat några gånger på jaktprov efter det, så har jag haft svårt för jaktprov. Inte jakt träning, utan just provupplägget.  Nu försöker jag hitta glädjen med jaktträning och då är provupplägget en bra målbild på hur det skall se ut. Provupplägget är alltså det som styr vår träning, för då får vi både struktur, utmaning och utveckling.

Idag körde vi station nr 7 och nr 3.

Båda hundarna hade sett då jag skjutit iväg dummyn till andra sidan, så trots fikapaus (för mig) hade de en minnesbild av var dummyn låg.
Minnesbilden gjorde att Love har jättesvårt att sitta kvar till signalen, men han slänger sig i vattnet utan problem…

…för att sedan välja landvägen tillbaka! Inte det bästa sättet, men jag hade ingen plan för att hindra det, så han fick fortsätta. Det vi också måste träna; jag och Love, är att inte lägga ner dummyn för att skaka – innan man avlämnar.

Sampo tvekar lite inför att kasta sig ut i vattnet, men lyssnade så bra på dirigering. Han kom nämligen upp på fel ställe, men kunde dirigeras till dummyn – för att simma tillbaka och avlämna snyggt. Det vi måste träna är att vänta på signal.

Station nr 3 var ett fältsök med 8 dummys.  Sampo jobbar på så bra, medan Love endast fick in 6, så Sampo fick komma ut igen för att hämta in de återstående 2.

Nästa vecka fortsätter träningen…

Juliutmaning

Under Juli kommer jag ha två utmaningar:
1. Äta antiinflammatoriskt för att se hur min artros påverkas av det. Tror; eller vet, att strikt sådan kost är bra, men vill alltså testa det på mig själv.
Läs mer här. Den här kosten passar utmärkt för alla som vill må bra – och gå ner i vikt.
2. Följa Träning mot Tävling, som börjar med Grundfärdighetsträning. Skälet till det är att jag vill testa om min attityd till prov och tävling ändras. Det här upplägget kan förstås också användas av någon som bara vill träna för aktivitet.

Juli är en ledig och fri månad för många, så det finns massor av tid att fokusera på två viktiga ämnen…
…så följ med!

Samtidigt har jag upptäckt BulletJournal och det är så kul att föra anteckningar på det här sättet. Det är kreativt och fritt, men innefattar ändå strikta listor och punkter (”bullets”) och det är därför så bra att använda i olika projekt eller aktiviteter.

Så här ser GF träningen ut. Eftersom jag är helt ledig i juli, kan jag lyxa till med att träna 2 korta pass/dag. Den mesta träningen görs här hemma på gården, eftersom den funkar så bra för det. Det vi missar är förstås störningar i form av andra hundar, dofter eller annat lockande, så det måste vi ta tag i senare.

Hundträning jmr elevundervisning

Om man säger att hundträning är nästan samma som elevundervisning, kan man mötas av protester: ”Hundar är inga människor!”, (= har ett sämre värde) eller ”Hundar måste lyda!” (=måste fysiskt korrigeras).
Jag har erfarenhet av att både träna hundar och undervisa elever – och det finns så många likheter mellan dessa två sysslor. Man kan alltså använda erfarenheter av den ena, till den andra – och här kommer några sådana:

1. Struktur
* När 25 aktiva mellanstadieelever kommer in efter rast, är det absolut nödvändigt att lektionen är välplanerad och synlig för eleverna. Alltså att den står på tavlan. Då kommer nämligen energin vändas till uppgifterna, istället för till bänkkompisen eller det som händer utanför fönstret
* När jag kommer in med Love på träningsplan, måste jag ha tänkt ut vad vi skall träna. Om inte, så blir det väntetid = tid för Love att börja med att nosa, eller att intresserat följa de andra hundarna

2. Plats för inlärning
* Klassrummet är en plats för lärande; antingen att man lyssnar på läraren, eller sitter och jobbar i sin arbetsbok. Klassrummet är alltså inte till för att vandra omkring mellan de andra bänkarna. Det gör nämligen att den egna koncentrationen bryts varje gång man reser sig från sin bänk och dessutom stör man sin kompis när man ställer sig vid honom/henne.
Man behöver inte jobba intensivt hela lektionen, utan man kan få drömma sig bort – men man gör det i sin bänk. Sedan när det blir rast, då kan man få vara fri att få göra vad man vill.
* På träningsplan är det träning som gäller för Love. Det är inget ställe för att fara runt och leka med de andra hundarna, eller nosa omkring. Det kan man göra utanför plan. Love behöver heller inte vara fullt fokuserad hela tiden på plan, så när hjärnan behöver få pausa – får han göra det i koppel nära mig.

3. Frihet från rädsla
* Det kan låta helt självklart att elever inte skall vara rädda, eller behöva känna sig oroliga i klassrummet. I Sverige har vi ju som väl är avskaffat aga av barn, men elever kan ändå uppleva obehag om de pressas över sin nivå i klassrummet. Man kanske kan tänka att det inte påverkar inlärningen hos eleven, men all inlärningspsykologi visar att rädsla/oro direkt hindrar effektiv inlärning.
Betyder det här att man aldrig kan bli arg i klassrummet? Nej – och när jag pratade med eleverna om att bli arg, så har de väldig bra koll på när det är okey för läraren att säga till: Om de exempelvis far runt i klassrummet, eller inte är tysta. Sådant har eleverna stort överseende med, eftersom de kan förstå att även en lärare är en människa med känslor.
* För en tid sedan såg jag en hundägare som blev arg för att hans hund inte kom nog snabbt till honom. Hunden nästan kröp fram. Det hundägaren inte såg var att hunden var rädd och därför närmade sig ägaren så tveksamt. Hundägaren såg enbart ”olydnad” och den kände hundtränaren har ju sagt att hundar skall ”lyda”..? När den här hunden till slut vågat sig fram och sedan gjorde ett litet försök att lämna den arge ägaren, resulterade det i att hunden trycktes ner på backen. Även det hade säkert hundägaren lärt att göra.
Det här skulle inte kunna sägas vara aga av hund, eftersom ju inte hundägaren slog hunden – men det sorgliga är att hundens förtroendet för ägaren är totalt borta och  det enda skälet till att den stannar kvar – är rädsla.
Skall den här hunden dessutom tränas i något, så kommer inlärningen mest präglas av rädsla för att bli korrigerad – och den kommer kanske beskrivas som ”svår att träna”.

4. Individualisering
* I skolans värld pratas mycket om ”individualisering” och det är inte alltid så lätt när man helt själv har 25 elever. I alla fall inte, om man har som mål att varje enskild lektion skall utformas så den passar alla dessa olika personlighetstyper och inlärningsnivåer. Däremot kan man komma långt som lärare, om man har som utgångspunkt att alla är individer. Då tror jag att bemötandet blir ”individualiserat”, eftersom jag har accepterat att här i klassrummet sitter elever som lär sig snabbt och effektivt – och elever som behöver tid och hjälp att komma vidare.
”Individualisering” börjar alltså i lärarens attityd.
* Även om man bara har två hundar i sin flock, inser man att de är olika och ställer en fram för olika utmaningar. Mina två jaktlabbar är helt olika då det gäller inlärning: Sampo är försiktig och behöver ha lagom utmaning för att gå framåt. Han har inga problem att lära sig, men det måste vara noga anpassat till honom. Pressas han, blir han passiv. Love däremot tar för sig och påverkas inte så mycket om nivån ligger över hans förmåga. Blir det fel, så provar han glatt en gång till.

Slutsats
Att undervisa elever, eller träna hundar – är lika mycket en träning av sig själv och skulle jag välja yrkes- och fritidsverksamhet igen; skulle jag bli just lärare och hundtränare!

Jobba på ”fel” sida

”Vad skall vi träna..?”
– det frågar jag mig ofta. Jag vill ju göra något med hundarna, men tappar direkt sugen om jag tränar utifrån strikta manualer.
Så därför letade jag i alla mina pärmar med träningsplaner och hittade Rallymix skyltar. Det är en inoff sport som blandar rally och lydnad – och som det sägs: ”…skall vara lekfullt”, så det passade bra.
Många moment genomförs på höger sida, vilket ju för de flesta lydnadstränade hundar är ”fel” sida. De har ju tränats att gå vid vänster sida sedan valptiden, så när Love nu skulle gå på den andra sidan, var det inte helt lätt.
Här är klicken suverän till att markera exakt rätt position, eftersom hunden måste förstärkas för första steget vid höger sidan och om jag får säga det själv; så gick det riktigt bra för Love.
Nästa moment på höger sida, var vänstersnurr och eftersom vi tränat snurra ganska mycket, gick det bättre. Jag hade tänkt lägga in det när vi gick framåt, men fick backa till att snurra på stället.
Jag hade inga ordsignaler, utan endast fingertarget och eftersom hunden är mycket mer fokuserad på rörelser än ord (till skillnad mot oss), så gick det bra.
Sampo fick en extra paus då jag fick gå iväg och kalla in hönsen, som knatat iväg mot grannens tomt! Tuppen Svarte Petter tar gärna med sina damer på utflykt och även om jag har jättefina grannar, vet jag inte som dom blir så glada av att ha flocken i rabatten.
Sampo stod helt stilla på platsen och väntade på att vi kunde fortsätta och det gör de alltid när det blir paus; vilket jag tolkar som att de gillar träning!

Startdax!

Nu har vi anmält oss till Startklass! Vi har gjort det tidigare, men backat…
Det som gör att vi nu anmält oss är Sampo. Om han skulle kunna prata, då tror jag han skulle säga:
”Nu måste vi göra nåt seriöst av vår träning! Det är ju roligt att leka på gården, men jag vill mer!”
Love är en annan typ; han tar det mer lättsamt och jag tror han är helt nöjd med att träna lite av varje. Nu har han börjat träna Skall och han tycker det är jättekul; utan att det behöver bli något.
Men; nu följer han också med – så får jag se hur han klarar det.

Jag är inte alls orolig över min del i starten, eftersom jag tävlat så mycket med Leo.

”Vi är redo!”

Tävlingen går i Piteå, så vi skall kombinera resan med att hälsa på I som befinner sig i en jobbig period…
…så det blir även en minisemester för oss.