Kycklingträning

Den mer mammiga hönan med några av kycklinggruppen. Båda mammorna samsas fortfarande så fint kring skaran, men det är den här som tar det största ansvaret.

Tuppen Svarte Petter är en av de bästa tuppar jag haft och det visar sig bl.a. genom att han är så bra mot kycklingarna.

Kycklingarna har nu påbörjat sin träning i att ta sig in och ut via den här rampen…

…för då kan de, som de vuxna, gå in och ut som de vill.

Ett riktigt familjefoto!
Hade jag möjlighet skulle jag gärna behålla alla 12 kycklingar (ja, hönorna) för det är så bra harmoni i flocken. Tack vare stilige Svarte Petter.
Så; om det är någon som behöver hönor eller någon ungtupp, så finns det hos mig om sådär någon månad…

Långsamhetens lov

Den här helgen var vi uppbokade på två prov: först Jaktprov och sedan Lydnadsprov. Vi tränade strukturerat och målmedvetet, både själva och med andra – och det gick riktigt bra.
Till ryggen sade ifrån.
Så nu är vi tillbaka till det enkla hundlivet med promenader, lite lekfull träning och sedan bara vara.
Och vi är så nöjda allihopa.
Har man en höna med kycklingar, lär man sig långsamhetens lov. Hönan bestämmer nämligen själv när hon vill gå in med sina telningar, så jag får snällt vänta och efter det planera aktiviteter utanför gården.
Allt lämna henne ute med kycklingarna och själv åka iväg, är att lämna över gården till skatorna som direkt spanat in bytena.

Så hösten har börjat med det enkla. långsamma livet…

”Läget..?”

Sista riktigt lediga veckan, även om mitt deltidsjobb kommer ge mycket tid att fortsätta med hundarna och de andra djuren – och kreativt skapande.
Igår hämtade jag och Najib hö till kaninerna; en resa på 40 mil t.o.r. Om inte kaninerna hade en hög ”kulfaktor”, skulle jag inte lägga en hel dag + pengarna, på att hämta hö. Men som sagt; det ger så mycket att bara vara med dem och jag är så glad att jag hade både sällskap och hjälp av Najib.
Torrhöet är inte lika populärt som det gröna gräset, så de väljer det gröna före det torra, men snart finns inget annat alternativ.

Kaisa håller på att byta till sin fina vinterpäls.Tuppkycklingarna går kvar i flocken, för att nacka höns är inte den roligaste sysslan som hönsägare.

Flocken med Svarte Petter går fortfarande ute när jag är hemma, men om någon månad är det dags att flytta helt inomhus.

Love gillar att sitta och iakttaga grannarna nedanför oss. Deras provinriktade träning, får vi lägga på hyllan, då min rygg inte klarar av det. Lite trist förstås då vi tänkt starta på både jakt- och lydnadsprov, men vi får fortsätta träna i stället utifrån våra förutsättningar.

Trädgårdsmöbleran står på altan, men den enda som använder de nu är Isa. Hon har helt friskt vatten i sin skål, men väljer fatet för dekorationsblommorna.

Det nya i höst, är att rita bokstäver.
Alltså LETTERING, som är så kul.
Hundarna har fått personliga namnskyltar…

 

 

…och födelsedagskorten är egentillverkade.Jag jobbar för att få upp en Letteringlärare, hit till Kiruna i höst, men har ännu inte fått klartecken.
Lägger ut här och på FB, så fort det är klart.