Kaninhö

Nu har kaninerna åter fint, torrt hö som räcker ända fram till betessäsongen då de kan börja äta av gratismaten igen. Kaninerna tillför ju inget konkret till mitt hushåll, jämfört med hönsen som ger både ägg och kött, utan finns endast p.g.a. ett ”trivselvärde”.
Men även ”trivseln” har ett ekonomiskt tak, så därför kombinerade jag höhämtet från Övertorneå med ett besök hos syster och Kjell i Kalix.
Höet kostade 150 kr, bilkostnaden på 900 kr delades mellan kaninerna och besöket i Kalix – så summan blev ändå rimlig.

Omild och Khairuddin följde med som hjälp med att baxa in balarna i bilen, så umgänget med dem kunde också läggas in i trivselkontot.

Förr räknade jag sällan på vad saker kostade, utan använde pengarna så länge de räckte och eftersom det kom in ganska mycket pengar varje månad, så kunde jag både göra och handla nästan allt jag ville.
Som pensionär har man mycket mindre pengar att röra sig med, så det har gjort att jag fått ett helt annat tänkande kring ekonomi. Först och främst fortsätter jag jobba lite, bl.a. för att få in mer pengar, men sedan har mitt ekonomiska tänkande utvecklats till att tänka i termer: ”Vad tillför det här..?” ”Har jag något jämförbart redan hemma..?” – innan jag köper något.
Jag har aldrig riktigt förstått begreppet ”Bra ekonomi”; betyder det att man tjänar mycket pengar, eller innebär det att man är duktig på att hushålla..?
Om det innebär att vara duktig på att hushålla; så har jag fått mycket bättre ekonomi nu som pensionär – trots mindre inkomst.

Så en bra dag alltså; kaninerna är nöjda och höhämtet var väl kalkylerat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *