Matning

 

Årets första lunchgäst. När man ser dess gråa päls, så förstår man varför de kallades ”Gråverk”: den är så vackert silvergrå. Men kan man verkligen ha sytt hela jackor av sk gråverk? Med tanke på hur liten en ekorre är, så måste det ha gått åt åtskilliga djur för en jacka.
I Tornedalen jagade man ekorrarna för skinnens skull, då det gav ett tillskott i hushållskassan. Jag har inget minne av att någon hade negativa synpunkter på det; typ att det var oetiskt att jaga ett så ”litet och näpet djur”.
Däremot kommer jag fortfarande ihåg hur skinnen luktade där de hängde in- och utvända högt uppe i ett skåp.
Folket på landet hade en mer realistisk syn på djur: vissa jagades för dess skinn och andra slaktades för matens skull – och allt detta gjordes med stor omtanke om djurens väl.


I höstas köpte jag två lamm från Kuttainen och då de var tjocka och välmående, blev det över mycket fint fett när jag putsade köttet. Det kommer nu talgoxarna till godo, för inget skall förfaras.

Hanna är nu hos mig några dagar och tar hand om matlagningen, vilket jag är evigt tacksam för.
När hon började med fisksoppan, utbrast hon:
”Har du en Globalkniv.?!”
Ja, det har jag då jag blev så less på alla värdelösa köksknivar i knivstället och googlade på ”bästa kockkniven” – och upp dök denna fantastiska kniv.
Så nu kan vi iaf erbjuda kockan Hanna förstklassig kniv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *