Hantverkets glädje

Tid kan användas till mycket och jag använder min nyvunna fria tid, till hantverk. Alltså att skapa något nytt med sina händer, vilket jag tror är viktigt för välbefinnandet. Jag undrar nämligen om inte vi människor har ett behov av att skapa något själva och inte bara köpa allt vi behöver..?
Ett är säkert; det är svårt att kombinera heltidsjobb + uppbunden fritid, med ett skapande, eftersom skapandet kräver fri tid och det är just det som saknas för många människor.

Toamattan hade slitits ut och istället för att direkt fara iväg och köpa en ny, påbörjade jag Virka-en-matta av ett kasserat lakan.

Det roligaste hantverket just nu är beredningen av fårskinnet jag fick med mig från Fårföreningen i Kuttainen. Det kan tyckas helt onödigt att själv skrapa, tvätta och sedan alunbehandla ett skinn – när man kan kan skicka iväg det på beredning, men det är så intressant att följa hela proceduren fram till färdig fäll.
Än vet jag inte hur det kommer se ut som färdigt, men själva arbetet är belöning nog. Dessutom har det här hantverket gett mig så många nya kontakter; allt ifrån Ove i Fårföreningen, till Trappern.se som gett mig många goda råd.

Nu är ullbollarna torra och väntar i pärlburken på att broderas. Ullen till de här bollarna kommer från den tiden jag själv hade ryafår, så därför känns det speciellt kul att jobba med dem. De här skall bli adventsgåvor, så de måste bli klara de närmsta dagarna för att kunna skickas iväg.

Men det måste också till social kontakter för ett rikt liv och i höst har jag lärt känna Aman och Luula från Eritrea. Jag är god man för Aman och Luula är hans syster som pratar bra svenska.
Nästa vecka är jag bjuden på eritreansk middag hemma hos Luula, vilket jag ser fram emot.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *