Tänka om

Som ni vet är jag klickertränare och i det konceptet ingår bl.a. att man skall klicka in nya apporter, som ex. vilt. Imorgon blir det jaktträning i skarpt läge, så tänkte att jag måste klicka in viltet för hundarna – och lade anden på gräset.
Hundarna togs fram i turordning och båda två nosade lite förstrött på den upptinade fågeln, men sedan var det inte mer av ”apportering”.
Vad göra..?
Jo, tänkte på den gången en hund varit på gården och rivit flera höns och Love apporterade in en död, sargad höna, utan att jag ens visste att den låg där. Det kan alltså inte ha med hur fågeln ser ut (död, skadad, ofräsch) utan det måste ha att göra med någon form av kedjereaktion:
En signal sätter igång sökbeteendet (”Sök”, eller vittringen från hönan) och när viltet ligger där, hakar nästa del in och hunden plockar upp.
”Vi testar”, sade jag till hundarna och gick iväg för att lägga ut anden i buskarna…

…och kedjan fungerade!

Den sista länken; att sätta sig med viltet för att vänta på slutsignal ”Tack”, den krävde lite förstärkning hos Love. Jag fick vänligt säga åt honom att sätta sig, för vi vill att det skall bli rätt.
Sampo, både hämtade och avlämnade helt perfekt.

Så; även om man är trogen en metod, så måste man kunna tänka om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *