Gammal träning rostar aldrig


”Vad skall vi göra ikväll..?” – tänkte jag och då med tanke på vad vi skall träna. Vi måste inte träna något varje dag, men då jag nu är ledig – så är det enormt lyxigt att kunna träna så mycket. Under jobbtiden, fick träningen pressas in efter jobbet och det kändes alltid som att hundarna fick stå tillbaka.
Det är den stora fördelen med att vara pensionär: Du har nu så mycket tid att göra det du inte hann med och ändå skulle jag inte vilja vara utan att jobba helt. Att gå ut och jobba några dagar i veckan ger utmaning, sociala kontakter och extra pengar.

Tillbaka till kvällens träning.
Det var länge sedan vi tränade Nosework, så jag lade ut 12 kartonger som ett doftprov och båda hundarna kom direkt ihåg vad som förväntades av dem.

Ja, det var vår träning ikväll.
 

Jaktliga reflektioner

Här kommer utvärderingen av jaktträningen igår, eller egentligen var det ett provprov med Amanda Dresh-Sandström som ”domare”. Hon tränar själv på elitnivå och när man är på den nivån, har man med sig massor av proverfarenhet, som är bra för oss som inte har så stor erfarenhet. Dessutom är hon som hundtränare så bra: lugn och lågmäld.
Jag har tränat mest här hemma med hundarna. Sampo har nog varit med på någon gemensam träning och även startat i ett prov, men Love är helt oerfaren av både andra hundar  och att ha en skytt framför sig. Det mesta kan man träna själv och jag tror också att det är en fördel att träna in Grundfärdigheter i lugn och ro, som Apportering och Gå vid sidan. Men för att få stabila beteenden, måste man ut bland andra för att generalisera.

Generalisering
Träningen startade igår med en landmarkering. Sampo satt stabilt vid skottet, hämtade som ett skott och vände tillbaka direkt. Väl framme hos mig, slängde han duvan framför mina fötter och sade:
”Ta du den, jag hänger på Amanda..!”
”Nej, du!” –
sade jag. ”Vi avlämnar lugnt och fint, sittande framför!”
”Okey”,
sade Sampo och efter det var inte det några problem.
Skall man se det här inlärningsmässigt, tror jag det är så här: hunden inser att för att få fortsätta jobba, vilket den vill, gäller det att göra rätt före. Det har inget med ”lydnad” att göra, utan ren egoism från hundens sida. Om man ser det så, blir det ingen prestigekamp mellan människa och hund, utan bara ett val: ”Om du vill fortsätta hämta in vilt, så måste du avlämna sittande”.

Rätt känslostämning
Love är redan före, en känslosam typ och att då komma ut på bästa träningen, blev förstås mycket för honom. Han sitter stadigt och hämtar in bra, men det blir lätt ljud av förväntan och frustration. Jag ser också på bilderna som Amanda tog, att han sneglar på dom andra vid flera tillfällen.
Vad göra åt det då?
Ja, först och främst att han får vara aktiv före, för att på sätt få ut en del av hans enorma energi.
Det andra viktiga är att jag inte förstärker hans känsloläge. Gnället kommer ju av en känsla och om jag då börjar korrigera det, tror jag det blir än mer befäst. När han satt passiv vid nästa hund, så fick han leta små bitar Frolic på marken framför honom.
Så för love är det viktigt att vara motionerad före, få flera träningstillfällen med andra och att jag är lugn vid hans känslouttryck.

Jaktträning är verkligen en jaktlabbes bästa gren och egentligen kan de redan allt. Utmaningen för oss tränare blir att styra upp det hela – samtidigt som hunden behåller sin arbetsglädje.

 

Tänka om

Som ni vet är jag klickertränare och i det konceptet ingår bl.a. att man skall klicka in nya apporter, som ex. vilt. Imorgon blir det jaktträning i skarpt läge, så tänkte att jag måste klicka in viltet för hundarna – och lade anden på gräset.
Hundarna togs fram i turordning och båda två nosade lite förstrött på den upptinade fågeln, men sedan var det inte mer av ”apportering”.
Vad göra..?
Jo, tänkte på den gången en hund varit på gården och rivit flera höns och Love apporterade in en död, sargad höna, utan att jag ens visste att den låg där. Det kan alltså inte ha med hur fågeln ser ut (död, skadad, ofräsch) utan det måste ha att göra med någon form av kedjereaktion:
En signal sätter igång sökbeteendet (”Sök”, eller vittringen från hönan) och när viltet ligger där, hakar nästa del in och hunden plockar upp.
”Vi testar”, sade jag till hundarna och gick iväg för att lägga ut anden i buskarna…

…och kedjan fungerade!

Den sista länken; att sätta sig med viltet för att vänta på slutsignal ”Tack”, den krävde lite förstärkning hos Love. Jag fick vänligt säga åt honom att sätta sig, för vi vill att det skall bli rätt.
Sampo, både hämtade och avlämnade helt perfekt.

Så; även om man är trogen en metod, så måste man kunna tänka om.

Tankar om träningspasset

Äntligen svalare, så vi orkade oss ut till Bruksis för att träna. Det mesta går bra att träna hemma på gården, där det inte finns så mycket annat som lockar och drar – men ute på träningsplan krävs det mer för att få hundarna att jobba. Och då jobba med glädje; även om det inte är lek – utan ”skola”.
Det är precis samma som när eleverna kommer in i klassrummet efter rast: i det rummet jobbar man och även om det är styrt, så är det riktigt roligt att anstränga sig och sedan få lyckas.
Som sagts tidigare: det är många likheter mellan mina mellanstadieelever och mina hundar.

1. Planering
Så här såg dagens planering ut. Att gå ut för att träna utan en planering, är bortkastat och inte nog med det: en sådan träning kan skapa förvirring och frustration hos både hunden och tränaren eftersom varken den ena eller den andra, vet vad som förväntas av dem.

2. Träningsplan = lektionssal
På morgonprommisen tränar vi mycket ”Sidan” vid ställen där inte jag ser var de är och inte vill koppla dem. Belöningen är ”Varsågod” som innebär att det återigen är fritt att springa iväg.
Det använder vi även nu på träningsplan, både när vi går in på plan och mellan momenten. Tanken är att träningsplan är inte en plats för att springa och leka, utan för att lära sig något.

3. Endast 5 repetitioner
Jag har så lätt för att fortsätta träna, även om inte det är bra träning.

4. Klickpunkt
Klicka exakt; som här då Sampo står vänd mot mig – och stilla.

5. Bra belöning.
En bra prestation, kräver en bra belöning. För hundarna är det BOLLEN och sedan köttbullsbitar.
(Blir det fel, ignoreras det och så gör vi nytt försök)

Jag är så glad över att ha hundträning som fritidssyssla: den går att utöva överallt och den går att utveckla åt alla möjliga håll. Jag brukar säga åt personer som vill ändra sitt felaktiga ätbeteende (läs: är överviktiga) att de måste skaffa en fritidssyssla, eller en hobby som ersätter det felaktiga ätandet. Alla vill inte träna hund, men något roligt och stimulerande kan alla hitta.

Nu har jag tagit fram anden för att tina, så imorgon börjar vi klicka in den. Det blir spännande…

Kvällspass

Vi som vuxit upp i små byar i Tornedalen har inte badat på somrarna och jag tror det beror på att vi inte lärde oss att simma som barn. Vatten hade också ofta något farligt med sig: brunnen på gården och bäcken en bit ifrån.
En sommar fick min mamma besök av sin brevvän som var ”svensk”; d.v.s från södra Sverige. Jag var kring 6 – 7 år, men kommer fortfarande ihåg den här kvinnan med sina två barn och minnet består av att hon tog med oss alla barn till sjön för att bada!
Det hade inte hänt förut, men vi följde snällt med och badade i sjön.  Jag har inget minne av att vi fortsatte med detta, efter att brevvännen åkt hem.
När vi sedan flyttade till stan, började vi på simskola och lärde oss att simma, så nu är de flesta av syskonen goda simmare.
Det här har jag tänkt på, då jag åkt till vår ”egen” lilla badsjö för att bada. Den här värmen gör att vi är så sega på dagarna, så först på kvällen piggnar vi till och åker vi iväg för ett uppfriskande dopp.
Sampo är som vanligt försiktig och travar ut i vattnet…
…till skillnad från Love, som slänger sig ut till mig. Men; det gäller att hålla honom en bit ifrån när jag simmar, för annars blir jag riven av klorna.
Väl hemma fick vi energi till ett kort träningspass: Apportering.
Man kan tänka att en jaktlabbe har helt naturligt en perfekt apportering, men så är det inte. Ibland tänker jag att schäfrarna blev bättre apportörer, då jag där fick jobba med varje enskild del. Labbarnas apportering innehåller tyvärr en del slarv, så nu måste vi skärpa till oss.
För Sampo gäller det att kunna hålla till jag ger signal för att släppa och vi gör framsteg; jag och han.
”Varför ligger den där.?!”
Den här bilden visar bra vad jag menar med labbarnas apportering: Love kan absolut plocka upp en dummy och avlämna sittande – men det är inget flyt i det beteendet. Om vi skall få till viltapportering, så måste han lära sig att plocka upp dummyn varje gång  den hamnar framför honom. Ikväll var belöningen köttbullar och det har ett mycket högt värde för honom: det är därför han försöker få köttbullen utan att plocka upp dummyn.
Det här är Love: även om han inte alls gör det som jag tänkt mig – så behåller han sitt goda självförtroende och möter min blick helt frimodigt.
Och; han plockade faktiskt upp dummyn och satte sig, några gånger ikväll…

+ 30

Vi kom iväg tidigt på vår lilla utflykt, men väl framme fick vi stanna vid vägen som går runt sjön, då den  var ”Enskild”. Hundarna brydde sig inte om det, utan var fullt nöjda med att få slänga sig i det klara vattnet för att få svalka sig i värmen. Här var botten stenig, så då fick vi träna även det.
Ordentlige Sampo satte sig stadigt vid dummyna och ryggsäcken, i stället för att fara iväg och ta sig ett dopp. Likaså när vi var klara och jag stannade för att skåda en havsörn som seglade högt uppe – och att prata med en kanotist; Love utforskade området på egen tass, medan Sampo höll sig nära mig.
Helt olika och ändå samma ras.

Sampo fick som vanligt börja…
…och sedan var det Loves tur.
Båda fick två markeringar var och klarade avlämning precis som det skall se ut.
Efter fikade vi; ja, hundarna fick dela på den ena mackan och sedan for vi hem för att avsluta projektet ”Städa hönshuset”.
Själva rengöringen är klar, men värmen gjorde att vi retirerade inomhus för att vila och laga middag:
Man är inte särskilt hungrig då det är så varmt, så ett huvudmål räcker gott.
Idag blev det falukorv, kikärtor/helkorn, broccolibuketter och lök – stekt i smör. Till det tomat, persilja och så citronvatten till dryck.
Jättegott och sedan helt i linje med AI (AntiInflammatorisk mat)

Senare ikväll planerar vi åka till ”vår” lilla badsjö där hundarna kan bada. Inte riktigt som ett simpass på badhuset, men svalkar bra.
Före det måste hönshuset ställas iordning innan hönsen kan gå till nattens vila – men det måste först bli svalare…

Viltkänning

Vår jaktträning har ju gått så bra, så nu tänkte jag det var dags att gå vidare – till vilt. Sampo har  startat i Jaktprov, så någon gång måste han ha apporterat en and, men idag nöjde han sig med att nosa lite försiktigt på den.
Samma gjorde Love och för att inte hamna i negativa känslor kring änder och annat kallvilt…
…så plockade jag fram dummyn och så fick de två markeringar var.
Kriteriet är Avlämna sittande och det klarade Sampo riktigt bra – utan att först skaka sig. Det är nämligen det som är utmaningen för en labrador. Att avlämna en dummy när man är torr, är inga problem.
Jag får jobba med att inte slänga mig fram för att greppa dummyn (eftersom jag är rädd för att Love skall droppa och skaka, innan han avlämnar) och då är det en hjälp att fokusera på ”vänstra handen vid vänster ben”.
Det vi får jobba vidare med är att hålla dummyn till signalen ”Tack”. Båda släpper lätt så fort min hand närmar sig apporten och det resulterar lätt i en dummy på marken, i stället för i handen.

Det underlättar att ha en planering där viktigaste kriteriet är markerat med en röd stjärna. Jag har nämligen lätt för att gå vidare alldeles för snabbt och det skapar negativa känslor hos både hundarna och mig.
Eftersom hjärnan vill ha bilder för att komma ihåg, tror jag en markering i färg, sätter sig lättare än om det varit enbart text.
Att skriva ner sin planering, ger så mycket mer än om man bara tänker det och eftersom jag gillar att skriva, passar det mig utmärkt bra.

Värmen fortsätter här i morgon, så för att pausa skurandet av hönshuset, planerar vi ett besök i byn Rensjön. I våras hade jag som mål att besöka byar här omkring, för jag tror det finns massor att upptäcka omkring där vi är. Den här byn ser man från vägen, så imorgon är det dags att se den nära.
Jag tar med dummyn, så får vi se om vi hittar något lämpligt vatten att träna i.

 

Grejen med BuJo

Nu har jag använt Bullet Journal en tid och börjar förstå grejen med BuJo. Termen ”Bullet” kommer från ”punkter” och ”journal” står  för journal eller kalender. Det finns hur mycket som helst att läsa på nätet om BuJo och själv återvänder jag alltid till grundarens sida: www.bulletjournal.com.
Från det har BuJo utvecklats till rena pysselböcker för vuxna och även om jag gillar både färg och att skapa, så håller jag fast vid grundidèn: Punkter och listor som lätt går att utvärdera.

En bra idè är Nycklar. Jag använder grundmarkeringarna, men har lagt till egna som jag använder ofta: Simning och Hundträning.
På Händelse struken, ser det ut så här: Händelse struken

Varje månad har en egen Planering, som utvärderas i slutet av månaden.
Min Juli är enormt enkel, jämfört med många andras planeringar, men just denna struktur gör att man snabbt får en bild av månaden.
Någon kanske undrar om det inte händer något alls i juli, förutom bilbesiktning och gräsklippning på Bruksis – och det gör det. Efter månadsplaneringen kommer Veckoplaneringen som är indelad i veckans alla dagar och där skriver jag saker som skall göras varje dag.

En BuJo är fri att utformas utifrån egna behov och som hundtränare har  förstås hundarna en egen BuJo. Här är hela Startklass strukturerat och sedan följer planering av de moment som är märkta Prio.
Ja, så här enkelt kan alltså en Bullet Journal utformas.

Ta hjälp av miljön

För en vecka sedan startade jag utmaning AI.0: Antiinflammatorisk kost, där det viktigaste är att ta bort det vita sockret. Skälet är att jag har artros och har förstått att kosten har stor betydelse för att förhindra inflammation i artrosleder. Nu har det gått en vecka och det har gått jättebra:
* Under helgen var jag bortbjuden och tänkte före:
”Om det bjuds på något med socker, så tackar jag nej”. Nu fanns det som väl är, bl.a melon – så det var ingen konst att hoppa över allt fikabröd och ingen tror jag ens märkte att jag valde melon istället.
Alltså: Tänk efter före, hur du skall möta olika alternativ. Om du där skall börja välja mellan allt fikabröd och melon, då kan du lätt falla i gamla beteenden.
* Idag åt jag lunch med Inga-Lill, en gammal kollega och efter maten föreslog hon att vi skulle ta en glass i det vackra vädret. Jag svarade: ”Jag äter inget socker.”
Vi drack vårt kaffe och jag tog ett päron till det.
Alltså: Säg direkt att du nu håller en annan linje. Om du börjar vela och säga något om att du håller på att minska sockret, eller att det ju inte är nyttigt med allt socker, då slutar det lätt i att du sitter där med din glass.
* Hemma har jag tagit bort all glass och fikabröd. Imorgon kommer mina bröder med familj hit på middag och de får till efterrätt min mumsiga efterrätt – utan socker.
Alltså: Ta bort allt som frestar dig i ditt hem och bjud gäster på det du äter, då det ju är ditt mående som gäller. Dessutom behöver säkert även de, få uppleva en god dessert utan socker.

* I veckan åt jag en hamburgarmeny på stan och skulle förstås välja vatten istället för Cola. Trodde att det fanns vanligt vatten som alternativ bland all läsk, men inte. Jag var tvungen att fråga om vatten och fick då direkt gott, kallt vatten i min pappmugg. Tänk om man skulle göra tvärtom: vatten i automaterna – och läsk som man fick be om..?
Alltså: Tro på din ide och våga fråga om alternativ.

Ibland läser man att det krävs bara viljestyrka för att göra förändringar i sitt liv. ”Om du bara bestämmer dig och sedan håller ut, så kommer du lyckas.”s
Så är det inte, utan vi måste ta hjälp av miljön för att lyckas. I hundträning pratar man om att tillrättalägga miljön och det är precis det vi människor också måste göra.
* Skall jag sluta röka, måste cigaretterna ur ur huset och jag kan inte träffa mina gamla rökande kompisar så mycket och iallafall inte i början.
* Skall jag sluta med socker, då måste sockerprodukterna ut och jag måste mentalt förbereda mig för miljöer där jag kan bli frestad.

Nu har nästa utmaning startat: AI.1: Antiinternet. Skälet till det är att jag tillbringar alldeles för mycket tid ute på nätet och den dödtiden skulle jag kunna använda till mycket annat.
Till skillnad från sockret, så går det inte att koppla helt bort Internet ur sitt liv, så här måste det till en annan strategi: bestämma nivå/frekvens för beteendet.
Det är svårt att veta vad rimlig internet tid, men nu under sommaren har jag bestämt 4 tillfällen per dag, med 15 min per tillfälle. Till hösten då jag börjar jobba, får jag göra en ny lägesbestämning.

För mig har mobilen varit klocka och när jag då tittat på klockan, har jag också klickat på andra appar.
Så idag togs klockan fram.

Jag har lyssnat mycket på ljudböcker via mobilen och då är det jättelätt att även surfa igenom alla andra appar.
Idag togs Storytel bort och nu är det vanlig läsning som gäller.

 

Nu har det gått en vecka utan socker och jag mår utmärkt bra: saknar inte sockret och värken är mindre. Den andra utmaningen är bara 1 dag gammal, men har lyckats låta bli alla frestande appar, när jag svarat i telefon.

Nu är  dagens internetdos förbrukad, så resten av kvällen kommer jag använda till annat än rena slösurfande:
1. Träna jakt med hundarna. Vi tränar avlämning från vatten och det passar utmärkt en så varm kväll. Vi tränade lydnad på gården tidigare på dagen, men även arbetsvilliga labbar tyckte det var kämpigt.
2. Brodera, eller kanske läsa en bok?

Vi hörs imorgon 🙂

Delprov

Planeringen var att vi skulle köra ett Träningsprov Nkl idag, men jag valde att endast köra två delar av provet. Skälet var vädret; trots att jag vet att ”det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder.”
Det här provupplägget gjorde lille Leo under ett av hans jaktprov, som slutade i ett tredje pris då han missade station nr 7. Jag lyckades inte dirigera honom till rätta viltet, utan Leo tog saken i egna tassar och kom in med viltet som var avsett för hund nr 2.
Det här var för många år sedan och trots att jag startat några gånger på jaktprov efter det, så har jag haft svårt för jaktprov. Inte jakt träning, utan just provupplägget.  Nu försöker jag hitta glädjen med jaktträning och då är provupplägget en bra målbild på hur det skall se ut. Provupplägget är alltså det som styr vår träning, för då får vi både struktur, utmaning och utveckling.

Idag körde vi station nr 7 och nr 3.

Båda hundarna hade sett då jag skjutit iväg dummyn till andra sidan, så trots fikapaus (för mig) hade de en minnesbild av var dummyn låg.
Minnesbilden gjorde att Love har jättesvårt att sitta kvar till signalen, men han slänger sig i vattnet utan problem…

…för att sedan välja landvägen tillbaka! Inte det bästa sättet, men jag hade ingen plan för att hindra det, så han fick fortsätta. Det vi också måste träna; jag och Love, är att inte lägga ner dummyn för att skaka – innan man avlämnar.

Sampo tvekar lite inför att kasta sig ut i vattnet, men lyssnade så bra på dirigering. Han kom nämligen upp på fel ställe, men kunde dirigeras till dummyn – för att simma tillbaka och avlämna snyggt. Det vi måste träna är att vänta på signal.

Station nr 3 var ett fältsök med 8 dummys.  Sampo jobbar på så bra, medan Love endast fick in 6, så Sampo fick komma ut igen för att hämta in de återstående 2.

Nästa vecka fortsätter träningen…