Förändringar är inte lätt

Mitt fina fd grönsaksland, ser nu ut så här – och det väcker många motstridiga känslor.
När jag flyttade till huset för 25 år sedan, iordningställde jag med stor möda ett litet grönsaksland. Tanken var att där skulle odlas allehanda ätbara grödor, men jag insåg ganska snabbt att insatsen var mångdubbelt större än utdelningen, så det projektet lades ner.
Jag behöll dock alla mina fina rabarbärplantor och marken var täckt av åtminstone någon slags slät jord.
Sedan kom kaninerna och första åren gick det riktigt bra; lite grävde de, men rabarbären kom upp och matjorden låg fint kvar.
Nu har något märkligt skett. Båda två gräver hela dagarna så jorden far omkring och lämnar efter sig långa underjordiska gånger! De här gångerna har hög snavrisk, för om du trampar på gången så ger marken med sig och du hamnar drygt 1 dm nedåt!
Alla ni förstår nu att den fina matjorden är helt uppblandad med grus och småsten-  och just det har varit svårast att acceptera:
”Mitt fina grönsaksland är bortom all räddning!”
Jag hade t.o.m. ett alternativ att kaninerna får somna in, men började sedan fundera:
”Varför tycker jag det är så hemskt att matjorden är borta?
”Varför tycker jag det är så hemskt – att grönsakslandet ser så hemskt ut”
Alltså; varför har jag svårt att acceptera förvandlingen från grönsakasland, till kaninhägn? Det kan inte bero på grönsakerna, för det har inte odlats grönsaker där på år och dagar – och rabarbärplantor har jag på andra ställen.
Jag funderade också på vad som var viktigare: ett grönsaksland, eller kaninerna?
Svaret blev: ”Kaninerna”

Så tror jag det är med många förändringar; vi vill gärna vara kvar i det gamla för det känns bekvämt och är kanske också mer accepterat av andra. Dessutom vill vi kanske inte alltid välja, för det måste vi göra om vi vill ha en förändring.
Tänk på den överviktiga som har så svårt att ta tag i överätandet: det gamla beteendet känns bekvämt  och att välja är man inte riktigt beredd på att göra. Alltså stannar man kvar i sin bekvämlighetszon – och i sin övervikt.

Så nu lever kaninerna ett riktigt kaninliv med alla möjligheter att gräva gångar, medan jag varje morgon går omkring med kratttan och fyller igen gångarna.
Nästan så att jag har glömt både matjord och rabarbär.

Leva lokalt

För mig är det viktigt att försöka leva så lokalt som möjligt; alltså att vara aktiv i omgivningarna kring mig. Det som också är viktigt är att få vara i naturen och då menar jag ”natur” som är orörd, som skogarna omkring Jukkasjärvi. Det är fantastisk vacker tallskog med höga åsar och sjöar – och som dessutom går att nå med bil.
Att sätta sig på flyg för att transporteras till nya länder och där trängas med massor av människor; det är inget för mig. Det är också  mycket billigare att Leva lokalt, vilket gör att jag inte behöver jobba så mycket – och alltså får mer tid över för att ex. vara ute i naturen.
Tänker man  på detta att vår fritid skall vara fri tid, så är den här typen verkligen ”fri”: naturen behöver inte bokas, utan den finns där bara och väntar.

Jag tror också hundarna gillar att komma ut i naturen, för dom kan tokspringa omkring när de släpps ut ur bilen…
…äntligen fria på riktigt!

Idag tränade vi också det som hundarna gillar allra mest: få vattenapportera. Vår träning är både lekfull (man får skaka sig med dummyn i mun, eller ännu ”värre”: släppa dummyn när man skakar) och seriös (man får inte tjuvstarta på den andras kommando och man måste avlämna i hand; även om man lagt ner dummyn när man skakade.

Vattnet måste vara rejält ”svalt”, men det hindrar inte hundarna.

På väg till  platsen där jag skulle fika, fick hundarna en till uppgift: leta dummyn som jag droppade på vägen. Kul, tyckte hundarna och dessutom blev de varma efter det kylslagna doppet.

På väg hem stannade jag hos Samuel med sin familj och pratade om bl.a. detta om att Leva lokalt: det är en familj som tar med alla barn och hund, ut på minifjällturer där de bor i tält och lagar mat på Trangiakök…
…en riktig inspirationskälla!

Är du tidsnöjd..?

Är du tidsnöjd?
Upplever du tidsvälfärd?

Som Kostrådgivare börjar jag alltid min handledning med Hälsohjulet, där deltagarna får dela upp sin vardag utifrån 5 delar:
1. Jobb/Skola/Pensionärliv
2. Familj
3. Hem
4. Fritid
5. Mat/Ätande
Syftet är att få koll på hur man använder sin tid och då är det inte bara den faktiska tiden som är viktig, utan lika mycket hur stor del av vardagen som upptas av tankar kring ex. Mat/Ätande.
Som överviktig upptar just detta, den mesta vakna tiden: tankar på hur man skall kunna nå normalvikt, skamkänsla över att man inte lyckas ta tag i övervikten och dåligt samvete när man bryter mot sina löften.
Är du heltidsarbetande småbarnsmamma, kanske det är Familj som  du upplever har alldeles för liten del i ditt Hälsohjul, på bekostnad av Jobb.
Är du pensionär kanske Jobb inte alls finns nå mer och det ger en obalans i ditt liv.

För att uppleva tidsvälfärd, bör det vara balans mellan samtliga 5 delar. Du skall alltså vara tidsnöjd med din vardag och känner du att du inte riktigt hinner med allt du borde – då kan du börja här:
1. Börja  med att dela in ett Hälsohjul utifrån de fem delarna:
Hur stor del tar respektive del av din vardag? Kom ihåg att tänka tankar; inte alltså bara den faktiska tiden.
2. Nästa hjul blir som du skulle vilja ha det. Fundera på vilken del du skulle vilja ha mindre och vilken del då som skulle få ta större plats. Hur skall du kunna minska delen? Vad skall du fylla den större delen med?
3. Om du inte har en specifik del i din vardag, som ex. Jobb – så fundera på om du kan göra något annat motsvarande för att få det jobb ger (sociala kontakter, utveckling och pengar).
Lever du ensam utan Familj och saknar andra människor, så fundera där på hur du kan skapa ”familj”: bjuda hem familjer, vara kontaktperson för något barn eller ungdom.

När du jobbar med Hälsohjulet, kommer själva reflektionen att sätta igång processer hos dig. Processer som leder till att du förändrar ditt liv mot mer tidsvälfärd. Och behöver du hjälp med att balansera upp hjulet, så kontakta mig.
Målet är att ditt Hälsohjul skall se ut ungefär så här: balans med samtliga delar du vill få in = Tidsvälfärd.

 

 

Skapande


Den gamla spånkorgen är packad med filtarna till morgondagens kurs i Yllebroderi och i kartongerna ligger färgerna och väntar på att användas.
Mitt mål med kursen är att alla skall våga skapa; alltså ta ut svängarna och prova sig fram. Det finns inga mallar, förutom lite inspiration jag tar med mig.

Den här kursen är också en viktig pusselbit i det jag tar upp i föreläsningen på onsdag: Från övervikt till normalvikt, alltså att vi måste fylla tomrummet efter överätandet med något annat och då är skapande verksamhet, ett mycket bra alternativ.

Ikväll hade jag tänkt simma, men kvällen är så fin – så jag och dogsen tar en långpromenad istället.

Jobba på ”fel” sida

”Vad skall vi träna..?”
– det frågar jag mig ofta. Jag vill ju göra något med hundarna, men tappar direkt sugen om jag tränar utifrån strikta manualer.
Så därför letade jag i alla mina pärmar med träningsplaner och hittade Rallymix skyltar. Det är en inoff sport som blandar rally och lydnad – och som det sägs: ”…skall vara lekfullt”, så det passade bra.
Många moment genomförs på höger sida, vilket ju för de flesta lydnadstränade hundar är ”fel” sida. De har ju tränats att gå vid vänster sida sedan valptiden, så när Love nu skulle gå på den andra sidan, var det inte helt lätt.
Här är klicken suverän till att markera exakt rätt position, eftersom hunden måste förstärkas för första steget vid höger sidan och om jag får säga det själv; så gick det riktigt bra för Love.
Nästa moment på höger sida, var vänstersnurr och eftersom vi tränat snurra ganska mycket, gick det bättre. Jag hade tänkt lägga in det när vi gick framåt, men fick backa till att snurra på stället.
Jag hade inga ordsignaler, utan endast fingertarget och eftersom hunden är mycket mer fokuserad på rörelser än ord (till skillnad mot oss), så gick det bra.
Sampo fick en extra paus då jag fick gå iväg och kalla in hönsen, som knatat iväg mot grannens tomt! Tuppen Svarte Petter tar gärna med sina damer på utflykt och även om jag har jättefina grannar, vet jag inte som dom blir så glada av att ha flocken i rabatten.
Sampo stod helt stilla på platsen och väntade på att vi kunde fortsätta och det gör de alltid när det blir paus; vilket jag tolkar som att de gillar träning!

Kreativ fritidssyssla

Att jobba med händerna är så bra för vårt mående – om det är fritt och kreativt. Att exempelvis  brodera efter ett strikt mönster där varje stygn måste sitta exakt rätt, blir säkert snyggt, men är knappast utvecklande för vår lekfullhet.
Och det är lekfullhet vi behöver mer av, eftersom våra jobb redan är så styrda och inte ger utrymme för att ta ut svängarna.
Så när vi väljer fritidsaktivitet skall det vara lekfullt och fritt; även om inte jag helt lever efter det:
Ta hundträningen där ena sidan av mig säger:
”Du måste träna för tävling, för hur vet du annars om ni utvecklas?”
Den andra sidan ropar:
”Det här är inte kul, för det blir aldrig helt riktigt som mallen säger! Tänk själv istället!”
Tillbaka till broderiet.
Alla mina garner finns i roliga, rediga korgar och kartonger – och det gör att att de kan finnas i bästa bokhyllan i självaste finrummet. Alltså vardagsrummet.
När man lyfter på locket, möts man av alla härliga nyanser av en färg, som här Rött. Det är lite som en godispåse; en nyttigare variant alltså.

På tisdag startar jag en kurs i Yllebroderi via Vuxenskolan här i stan. Välkommen du som gillar att brodera, men som tyvärr tappat lusten efter att ha följt alldeles för många strikta mallar!

Är din fritid, fri..?

Alla vi har samma antal timmar per dygn till vårt förfogande och de allra flesta av oss har också väldigt många timmar över sedan vi arbetat eller gått i skolan. Timmar som brukar benämnas ”Fritid”.
Jag tror vi skall använda den fritiden till vila, rekreation och att vårda våra sociala relationer. För att det skall bli gjort, måste vi vara fria från en massa uppbokningar och i stället ha luft i kalendern. Då har vi möjlighet att lyssna på kroppen och lägga in det vi just då behöver: bara vila på soffan, göra något lekfullt och kravlöst, eller träffa vänner.
Hur ser det ut nu i vårt samhälle?
Ja, tyvärr lever många som jag själv gjort tidigare: enormt uppbokad, så det inte finns mycket tid till vila, eller spontana möten…
…alltid på väg, utan att stanna upp och reflektera!
Det är ingen hållbar väg, utan kroppen kommer förr eller senare ropa:
”Hallå! Nu måste vi pausa, annars kommer vi krascha..!”

Betyder det här att vi skall göra…ingenting..?
Nej!
Jag gör själv massor, men det är ytterst få aktiviteter som är bundna till dag, tid eller grupp. Exempelvis simningen, där målet är 2 pass i veckan, men de är inte bundna till någon dag eller tid, eller grupp. Riktigt sant är det inte, då gympan körs tisdagar, men jag kan hoppa över den utan problem och hellre simma någon dag då det passar.
Jag och hundarna tränar också nu strukturerat och har en plan för det, men det är inte bundet till någon grupp, utan kan förläggas när det passar mig och dogsen. Den planen kan också ändras när som helst, om det inte känns stimulerande eller utvecklande.

Sedan planerar jag föreläsningarna och handledningen i Från översikt och normalvikt och det tar förstås tid och är också bundet, men tanken är att det skall ersätta lärarjobbet när jag lämnar eleverna på Bergaskolan.
Det tär alltså inte på ”fritidskontot”.

En annan sida av Tid, är den att det finns människor som upplever att de har för mycket tid och inte riktigt vet vad de skall göra av all den tid…
…men det får bli ett annat blogginlägg.

Startdax!

Nu har vi anmält oss till Startklass! Vi har gjort det tidigare, men backat…
Det som gör att vi nu anmält oss är Sampo. Om han skulle kunna prata, då tror jag han skulle säga:
”Nu måste vi göra nåt seriöst av vår träning! Det är ju roligt att leka på gården, men jag vill mer!”
Love är en annan typ; han tar det mer lättsamt och jag tror han är helt nöjd med att träna lite av varje. Nu har han börjat träna Skall och han tycker det är jättekul; utan att det behöver bli något.
Men; nu följer han också med – så får jag se hur han klarar det.

Jag är inte alls orolig över min del i starten, eftersom jag tävlat så mycket med Leo.

”Vi är redo!”

Tävlingen går i Piteå, så vi skall kombinera resan med att hälsa på I som befinner sig i en jobbig period…
…så det blir även en minisemester för oss.