Brukshundklubben

IMG_5847
Brukshundklubben här i stan har kvar sin gamla logga, som jag känner igen från mitt första möte med klubben.
Jag var kring 20 år, hade en jaktgolden och fick hålla i elevaktiviteter med hund. Nu kanske det skulle kallas ”Elevens val”, för det var elever från grundskolorna som hade hundträning en gång i veckan.
Sedan dröjde det till jag var kring 40 år då mitt hundägande gjorde en omstart och sedan dess har jag alltid ägt minst 2 hundar.
Om jag tänker på hur hundträningen såg ut när jag var kring 20 år, så har enormt mycket hänt: Då tränade man med stållänk (sk strypkoppel) och knappt nå godis, för att sedan övergå till att locka-och-lura och nu till slut klickerträning där frivillighet är en av de viktigaste delarna.
Alla klickertränar inte, men så här har min träningsresa sett ut och även om jag faller till att locka-och-lura; så kommer jag aldrig nå mer falla i ryck-och-slit metoden. Den lämnade jag vid ett träningspass med första schäfern Lisa. Vi gick kurs (det var före jag startade Arctos Hundskola) och fick höra att om hunden lämnar din vänstra sida, skall du ge den ett snärtigt ryck i kopplet. Hunden hade ju strypkedja, så rycket kändes direkt i den stackars hundens hals.
Jag och Lisa skulle träna – och jag gav henne ett ryck. Den blick hon gav mig sade allt: ”Jag är rädd för dig!” och efter det slängdes halsbandet och jag började söka alternativa träningsmetoder.
Jag hittade Canis i Norge och utbildade mig sedan till Klickerinstruktör hos dem.
En episod måste jag få återge, för den säger så mycket om hur olika träningsmetoder påverkar hunden. Jag och Lisa for till Östersund på vår allra första klickerkurs med Canis och jag kände direkt att nu hade jag hittat min metod, trots att Lisa var totalt snurrig! Hon som alltid hade lätt till ljud, pep sig igenom hela helgen – och gjorde ingenting av värde. Vi for hem och jag var fast besluten att nu skulle vi börja träna på ett helt nytt sätt. Sedan gick det nästan ett halvår och jag for på nästa kurs till Tromsö för Morten och Cecilie och det var efter den som jag fick mitt kanske bästa hundträningsberöm.
Morten skrev så här: ”Jag har aldrig sett en sådan förändring hos något ekipage tidigare!”

Men nu är det 2018 och nya träningsplaneringar! Klubbhuset har gjorts iordning så fint, så man nu kan träna inomhus helt gratis. Det är visserligen litet, men fungerar utmärkt till de flesta moment man behöver träna.
Klubben är också väldigt öppen och aktiv, så där kommer vi träna mycket i år.

Idag tränade vi Grundfärdigheter med fokus på frivilligt, men för att inte trötta ut er läsare med långa beskrivningar, får ni istället se Sampo och Love på bild!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Veckobok

Mina elever skrev Veckobok idag, där de fritt skulle berätta om sin vecka. De flesta av dem beskrev utförligt sin vecka på skolan, hemma och på fritiden; så då tänkte jag göra samma med min vecka. Alltså beskriva hur en vecka kan se ut.

IMG_5568
Mitt fågelbord är placerat helt nära köksfönstret och det finns förstås en tanke bakom det: att jag skall kunna glädjas över fåglarna som besöker gården. Varje gång jag ser exempelvis en domherrehanne, förundras jag över att fåglar är så färggranna och så perfekt färgkombinerade. Se här hur fint olika gråsvarta nyanser blandas med rött och vitt, något som är mycket svårare för oss människor.
En annan sak man kan fundera på är varför de flesta fåglar är så brokiga, jämfört med en ”enfärgad” hund? Även en kritvit svan är färggrann med sin gula näbb och svarta ben, jämfört med en helsvart labrador.
Allt det här kan jag fundera på under veckan, när jag står och tittar ut mot fågelbordet.

IMG_5576
En stor del av min fritid går till att rasta hundarna. När vi kommit ut från gården möts vi av en fantastisk utsikt som sträcker sig längs med Torneälven och där himlen har hela utrymmet. Tyvärr ser vi även missprydande kalhyggen långt borta, men höjer vi blicken över de kala fläckarna, så ser vi himlen.
Med ”vi”, menar jag ”jag”, då hundarnas intresse är mycket mer jordnära: alla dofter som byns hundar lämnat efter sig.

IMG_5596
Mina elever åt mycket ”spagetti och köttfärssås”, medan jag äter lite annan mat; typ lättsockrad svartvinbärssoppa med vispgrädde och till det hårdmackor med inlagd sill. Garanterat inte något de skulle välja till fredagsmiddagen.

IMG_5587
Några elever beskrev hur de plockat undan julen och det har jag också gjort, förutom amaryllisen som blommar så fint. Lite svajig är den så här i januari, så den behöver stöd av skrivbordslampan.

IMG_5598
Mycket av elevernas tid går åt till att göra ”ingenting” och det tycker jag låter bra, men riktigt passiva var de inte för dataspel kunde innefattas i detta ”ingenting.  Jag gör också mycket ”ingenting”, typ som just nu: tittar in i elden samtidigt som jag bloggar.
Till helgen skulle flera elever fara iväg och träna/tävla – och det skall vi också. Vi skall inte tävla, men däremot träna.

Eleverna skulle avsluta sin veckobok med en sammanfattning och min ser ut så här:
Väldigt roligt att komma till skolan igen, även om det var segt första dagarna.

Skolstart

Första arbetsdagen efter jullovet och det var riktigt roligt att få komma till skolmiljön igen. Eleverna börjar på onsdag och på fredag startar jag undervisningen i svenska. Just det känns speciellt roligt och även om ämnet är helt nytt och åldersgruppen likaså, så märker jag att det är lärare jag gillar att vara.

IMG_5203
Ett löfte den här terminen då jag jobbar, är att inte ha några andra måsten den tid jag är ledig. Förr var hela tiden inbokad med aktiviter både hemma och på stan, men så är det inte nu. Efter jobbet så är det hundpromenader, hundträning och kanske lite broderi.
Efter att vi tagit vår promenad, blev det träning och planeringen såg ut så här: 3 Grundfärdigheter och jag hade noga planerat hur det skulle se ut, alltså det vi kallar kriterier.

IMG_5220
Handtarget är prio 1 nu inför Doftprovet. Tanken är att nosdutten skall flytta över till doftkällan, men än så länge är vi på 2 sekunder mot handen. Låter lite, men steget från snabb dutt till 2 sekunder, är ett ganska stort steg för åtminstone mina två.
Båda hundarna gillar träning; precis som de skall göra då det ju är arbetande labbar.

IMG_5334 (1)
Handarbetskorgen står tom i hyllan efter att Röda Stjärnan levererats. Funderar lite på vad jag skall starta för broderi, men under tiden använder Sigge korgen som sovplats.

2018

imagesNu har 2018 kommit igång och vi funderar på vad vi skall fylla det med. Som väl är, kan vi inte styra över allt som händer oss, men trots det är det bra att ha ett riktmärke eller en tanke om vad man skall göra. Att ha en plan hjälper en nämligen att hålla kurs, när det dyker upp annat som för stunden verkar roligare.
Så vad är då min plan för 2018?
Ja, jag nöjer mig med första halvåret eftersom det är redan inplanerat med halvtidsjobb på Bergaskolan. Jobbet styr alltså upp vardagen till 50%, men sedan då..?
Alla som följt Arctos Hundskola, vet att jag tränat hund enormt mycket och också tävlat en del. Sedan kom det en mättnad, eller var det en uppgivenhet p.g.a. alla sjuka hundar?
Hur som helst, så har den aktiva hundträningen vilat i flera år – men nu skall första halvåret fokusera på just…HUNDTRÄNING!
Och med ”hundträning” menar jag då den strukturerade, planerade träningen som fokuserar på prov.

Och vi har faktiskt redan börjat med ett inofficiellt prov: Doftprov Eucalyptus som genomfördes här på klubben för att ge domareleverna möjlighet att träna i skarpt läge.
Så här gick det:
SAMPO
Han söker ihärdigt och med bra fokus på jobbet: alltså att hitta doftkällan. Han genomsökte båda raderna med pizzakartonger ett par gånger, men tappar inte i energi utan söker vidare med viftande svans
När han hittade gömman, markerade han liggande vid kartongen. Inte riktigt bra med kartongen mellan sina tassar, men ändå så att jag tydligt kunde visa på vilken kartong det var.
Det vi skall fortsätta träna på är nosmarkering; alltså att han fryser med nosen mot doftkällan.

Love

Sedan blev det lille Loves tur och han är en helt annat typ av hund; eller jag höll på skriva: människa. Jag tänker nämligen ofta i elevtermer, när jag tänker på hundarnas beteende.
Vi hade samma startrutin som med Sampo och i början letade Love riktigt bra, men efter ett tag tappade han fokus och jag såg att han var på väg att lämna fältet för att se om det inte fanns något bättre i rummet bredvid. Eftersom jag såg det, höll jag emot i kopplet och då tassmarkerade Love första bästa kartong; som förstås inte innehöll någon doftgömma.
Det kan bero på att det var för svårt för honom med 12 kartonger och med bristande rutin att leta, blev det ostrukturerat och därför gav han upp. När han kände draget i halsbandet, tror jag han kom ihåg att ”man skall ändå tassmarkera en kartong” – och lade tassen på första bästa kartong.
Nu var provet upplagt så bra att vi fick veta vilken som var den rätta kartongen, så Love fick ändå avsluta med att lyckas.
Så vad lärde då jag mig av detta?
Ja, att stanna upp och börja om då jag märkte att han höll på ge upp. Det är precis som med en elev som inte förstår eller tycker det är för svårt: stanna upp och ge stöd att börja om. Med Love hade det inneburit att han fått stanna upp och sedan hade jag visat med handen mot kartongerna och sagt ”Leta”. Det hade riktat in honom på det han skulle göra igen.
Nu gav vi inte alls upp för det här, utan har glatt anmält oss till det officiella provet i slutet av månaden. Just det här gillar jag i hundträningen (liksom elevundervisningen), nämligen att fundera ut hur jag skall lägga upp träningen/undervisningen för just den här individen.
Så vi ser fram emot det här första träningshalvåret!

Nu är glada julen slut…

IMG_5118Idag är sista vardagen på jullovet, så vi gjorde det vi gör det flesta vardagar…
…tog vår promenad.

IMG_5134Hundarna går lösa i skogen, men när vi närmar oss byvägen vill jag gärna ha dem nära mig. Även om mina hundar är hyggliga mot andra hundar, så är det många grannar som inte gillar två glada hundar som dyker på dem; så då gäller det att ha dem nära mig igen.
Visselsignal – och direkt vänder de…

IMG_5141…för att sätta sig och vänta på sin Frolic.

IMG_5160Kaninerna trivs i sin nyskottade gård och som vanligt skuttade Liisa direkt fram när jag kom in. För det fick hon en morotsbit, men Kaisa kom inte fram utan stannade bakom höhäcken.
De har båda fantastiskt fin päls; blank och tät – så utelivet är nog det enda riktiga för kaniner. I alla fall är detta Liisas tredje säsong som utekanin och hon mår utmärkt bra.

IMG_5170Bor man i en f.d. sommarstuga, gäller det att skotta snö mot ytterväggarna. Det värmer väldigt bra kalla golv, så det här är en syssla som följer med hela snösäsongen.
Isa följer det hela sittande på fönsterbrädan och fick hon välja, skulle hon vilja tillbringa mesta tiden inomhus. Alltså även toabesök, men det godkänns inte då man har hela naturen omkring sig.

IMG_5182Idag har julen plockats ut och våren har tagits in. Eller kanske inte ännu ”våren…”, men vårterminen börjar på måndag och det ser jag fram emot.
Köket är hos de flesta, den plats vi sitter mest vid, så då gäller det att välja föremål med eftertanke. Blank metall som mässing och silver, är bra att ha omkring sig – liksom något i turkos.

IMG_5178Hönsen får behålla sin adventsstake ännu hela januari, för än hittar inte solen in till dem.

Vad äter du?

bmirange1
I Sverige har vi ju det så bra, så vi kan fundera på vad vi skall äta. Många människor på vår jord har fullt upp med att hitta något att äta och det bör vi ha i åtanke när vi funderar på vårt ätande.
Först lite kalla fakta:
Jag väger 62 kg vilket är ”normalvikt” enligt BMI. Det finns många tankar kring BMI, men det är ändå ett accepterat verktyg för att räkna ut sin vikt. Vikten säger nämligen mycket om hur vi mår, så det är en bra början att ställa sig på vågen. Viktigt också att komma ihåg att både undervikt och övervikt är hälsorisker. Övervikt kan vi kanske förstå, men det är lika påfrestande för kroppen att gå på svält.
Vill du räkna ut ditt BMI, så hittar du det här: www.bmiraknare.se

IMG_5070 (1)
Tomat, gurka och selleri med svartpeppar och olja

Vårt ätande styrs inte enbart av det vi skulle tro; nämligen att vi är hungriga, utan vi äter av så många fler orsaker. Vi kan äta för att vi får i oss delar som triggar i gång ett överätande och exempel på det är köpeskakor och godis. Det är många av oss som har jättesvårt med att bara ta en peppakaka, utan det blir lätt en hel hög med kakor.
Andra gånger äter vi för att vi är uttråkade och öppnar då kylskåpet för att kanske där finna något som skulle kunna ge lite mening till livet.
Lite andra orsaker kan det finnas hos dem som inte äter; alltså de som ser maten som en fiende som det gäller att bekämpa varje dag och stund.
Både överätning och svält måste därför mötas på flera sätt, men det vi alla kan göra var och en, är att ta ansvar för vårt eget ätande och vilka konsekvenser det ger för vårt mående.

Jag är nämligen helt övertygad om att maten har störst betydelse för hur vi mår och att vi då genom det kan påverka vårt mående.

”Ja, men hur äter du då själv..?”

IMG_5063Så här kan en middag se ut hos mig, eller egentligen är det en bild av ”huvudmålet”.
När jag jobbar äter jag på skolan av allt det som bjuds och tycker allt är så gott. Eller egentligen kanske jag inte gillar allt så där väldigt mycket, men jag skulle aldrig kalla mat för ”äckligt”, vilket man kan höra både vuxna och barn göra!
Jag är inte så intresserad av matlagning, utan ser maten mest som något som ger energi. Däremot är jag mycket noga med varifrån min mat kommer och också vad den innehåller. Jag köper enbart svensk kött, eftersom vi har så bra djurhållning både då det gäller själva skötseln och sedan slaktmetod. Fisken jag köper har simmat fritt och mejeriprodukterna är för det mesta ekologiska, eftersom kor på sådan gårdar har det lite bättre än andra gårdar.
Dagens huvudmål såg ut så här:
Lammgryta av kött från Kuttainen med tomat, crème fraice och mycket lök. Till det bröd istället för potatis eller ris, något som jag lärt mig av mina afganska vänner.
Sallad äter jag varje dag och har som riktmärke 3 olika grönsaker; idag tomat, gurka och selleri (som är inflammationshämmande) Svartpeppar och olivolja på.
Till detta dricker jag nypressad citron blandat med vatten.

IMG_5060Ungefär 3 frukter äter jag per dag, som här banan med kaffe. Fikabröd har jag väldigt sällan hemma, mest för att jag inte är en duktig bagerska, men också för att fikabröd lätt drar igång ett överätande.
(Jag har varit överviktig, så jag vet vad överätande kan leda till…)

IMG_4799Kvällsmålet består ofta av gröt; som här havregrynsgröt med hela blåbär som får koka med. Gröten toppas med frön och till detta kan jag äta en hårdmacka med ex. gravad fisk.

För mig är alltså maten och ätandet något som ger energi. Det finns inga ”måsten” eller ”förbud” då det gäller mat, utan jag äter allt när jag är bortbjuden. Jag kan också tycka det är jättegott med palmoljepepparkakor och kall mjölk, även om jag vet att det är inget jag skall äta varje dag.
Det viktigaste är att vi äter bra, då vi själva kan styra det. När vi är bortbjudna, tackar vi Ja till allt; eller iaf nästan allt.

Vill du ha hjälp med ditt ätande? Läs mer på sidan Kostråd. Jag är helt övertygad om att alla kan få ordning på sitt ätande, med det är ett jobb som oftast kräver hjälp och handledning.

Sydag

IMG_5056 (1)Idag var det innedag med syjobb. Att skapa med olika textilier och garner, är viktigt för mig eftersom det ger möjlighet till kreativitet. Alltså att få hitta på något utan så mycket regler och bestämmelser.
Och precis som vid hundträning, gäller det att ”tillrättalägga miljön”; dvs se till att närmiljön underlättar och inspirerar till skapande.
Så här ser min arbetsplats ut, som används till mycket mer än bara textilt skapande. Imorgon är det exempelvis dags för förberedelse av mina elevers svensklektioner, så då ligger böcker, papper och pennor på bordet.
Men idag såg det ut så här. I hyllorna ligger garner och tyger i olika kartonger och korgar, för att det skall vara lättillgängligt. Om materialet ligger i ett kallt förråd, så hinner man tänka om flera gånger innan man ens är vid ytterdörren. Dessutom tycker jag det är viktigt att allt material är snyggt förpackat, för då kan det ligga framme även i ett s.k. vardagsrum.

IMG_5058Jag behövde nya pannlappar och i en av korgarna låg tyg av favoritmönstret; så det resulterade i denna skapelse.
Tyget och mellanlägget frotté, är allt återbruk – och det känns speciellt bra. Jag tror vi skall ta tillvara på det vi redan har och inte direkt fara iväg att köpa nytt.

IMG_5051Den broderade kudden blev också klar idag och den är jättefin; om jag får säga det själv. Att brodera en sådan här kudde, är inte gjort på en dag, så den kostar en del, men känns så bra att både ta betalt (850 kr) och att skicka vidare den till kund.

Nu skall jag sy nästa pannlapp, för att sedan röja upp på bordet.

Att vara God man

Alla ni som följt mig, har sett att jag ofta har med afganska killar i mina inlägg – och någon gång även en tjej. Det är alltså de ungdomar jag varit god man för och nu skall jag skriva något om just hur det är att vara god man.
Totalt har jag varit god man för 11 stycken och flera av dem har jag följt från det att de kom till Kiruna – och till att de fyllde 18 år och då lämnade sin god man.
Den första bilden visar mina 5 första ungdomar, som åt middag hemma hos mig.
Mina ungdomar har alltid varit mycket hos mig, så det första kravet har varit att man inte har allt för stor motvilja mot hundar och katter. Och inte vilken typ av hundar som helst, utan typ Sampo som på bilden ”sitter med” vid bordet. Inte riktigt som de har varit van vid från Afghanistan, men alla har snabbt anpassat sig till reglerna på Utsikten.

Av alla 11 så har de flesta fått uppehållstillstånd, vilket jag är så glad och tacksam för. Asylprocessen, som kan ta upp till två år, är en pärs för dem och deras reaktioner kan vara väldigt olika. Några är utåtagerande och bråkar, medan andra vänder tankar och känslor inåt och bara ligger på sin säng.
Det här ställer stora krav på en god man och jag skall förklara hur. Under den här tiden är det viktigt att god man är den trygge, stabile vuxna som förstår vad reaktionen står för – även om det inte är roligt att få höra: ”Du borde göra mycket mer!”
”Mycket mer”, är exempelvis att ringa Migrationsverket typ varje vecka för att höra vad som händer. Där gäller det att lugnt förklara att det inte hjälper med telefonbombning och samtidigt inge hopp under väntan: ”Så länge vi inte hört något, tänker vi positivt”.
Till skillnad från många andra god män, har jag aldrig stått på torg och demonstrerat, eftersom jag ser det som att vi har politiker och Migrationsverk som ansvarar för beslutsprocessen. Min roll är att vara den trygge, stabile vuxna för mina killar – som försöker hålla huvudet kallt även när det är jobbigt. Sedan får andra göra resten.

Eftersom mina killar och några tjejer varit mycket hos mig, har jag varit helt naturlig då det gäller uppfostran och då menar jag vanlig hyfs som jag själv fått lära mig: man använder ett vårdat språk och tackar när man får något. Nu är min erfarenhet att afghanska ungdomar är väldigt trevliga och prydliga, så uppfostringsbiten har verkligen inte varit betungande.
De har också fått höra att det är enormt viktigt att lära sig korrekt svenska, så vi har haft många sms pass där vi tränat grammatik och annat.

13173166_816041765206946_6135641820032419482_oJag har haft väldigt stor hjälp av killarna, som här med reparationer…

18157389_1048754055269048_2390139991771696668_n…och med att rasta hundarna. Genom mina killar har jag också lärt känna andra afganska killar och eftersom de har varit kompisar med mina killar, har de snabbt blivit även mina kompisar.

IMG_5038De här killarna är precis som alla andra; några gillar djur och har god handlag med dem.

20431617_1125167264294393_3839795563094947862_nNär jag hade min sommarfest förra året, var naturligtvis mina killar bjudna. Alla kunde inte komma, men 4 var med. Där förklarade jag vad dessa ungdomar betytt för mig och sade ungefär så här:
”Det här killarna har berikat mitt liv så mycket, då jag fått lära känna en helt ny värld. Jag har ofta sagt åt dem att egentligen är det ingen större skillnad mellan oss människor beroende på varifrån vi kommer. Vi har samma känslor och drömmar, även om vi kommer från olika kulturer.”
Den här bilden säger väldigt mycket om hur det varit att lära känna dessa ungdomar: det har varit roligt, även om det funnits mycket oro och bekymmer med under vägen.
Det som också slår mig, är att en afganska tonåring är väldigt lik en svensk – och där har jag haft stor hjälp av att tampas med tonåringar hela mitt yrkesverksamma liv.

Nu har jag bara två killar kvar, men det som är så roligt är att de allra flesta har jag så bra kontakt med, även efter 18 års dagen. Då blir det en annan kontakt; en mer vuxen, som förhoppningsvis håller hela livet.
Och även om de flyttar, så kan kontakten hållas vid liv. Senast i eftermiddag fick jag ett så trevligt meddelande från Susan (som finns på första bilden) som nu bor i Östersund.

Rådjursbesök

Det är märkligt med rådjuren, hur de vet att jag fyllt på foder åt dem. I morse när jag och hundarna gick ut, såg jag färsk spillning vid deras tråg och förstod att de varit där. Klockan var då över nio, så vi hade passerat deras frukosttid med råge.
Jag fyllde tråget och gick in för att mata hundarna och katterna, för att strax efter se bocken och geten skynda sig på vägen för att ta sig in på gården.
Hur kunde de veta att nu var frukosten äntligen serverad? Jag har pratat med jägare om det och fått höra att rådjuren har mycket gott luktsinne, men här är det inte öppna fält där vittringen kan röra sig fritt, utan det är kullar och krokiga vägar.

IMG_4971Bocken framifrån där man tydligt ser fästena för hornen.

IMG_4976Här visar han stiligt upp sig i profil med öronen i avlyssningsposition.

IMG_4983Han kände vittringen från fåglarnas frökopp, men gjorde inget försök att få loss fröbitar. Kanske inte ister var hans ”cup of tea”?

IMG_4984Fröautomaten undersökte han också, men den var tom. Om den är fylld med solrosfrön kan den snabbt tömmas av ett rådjur.
(Jag ser nu att jag måste fylla på automaten…)

IMG_4999Här hör han något på byvägen, men så farligt kan det inte ha varit för de stannade kvar en stund.

IMG_5000Jag tänkte ofta att de rådjur som besöker min gård, måste vara modiga typer. Det är ganska trångt med få flyktvägar, för på ena sidan står kaninernas sommarhägn och på andra sidan står huset.
Och andra sidan vet de att det är ytterst få faror just på gården; ingen hund som jagar i alla fall.

Nu har rådjuren lämnat gården och vi måste ta tag i dagens sysslor: skidåkning med hundarna för nysnön gör att det är enda sättet att ta sig ut, skotta (!) och städa hönshuset. Vi hade tänkt träna Nose Work på Bruksis klockan ett, men vi hinner nog inte tills dess. Det får bli ett pass hemma i köket senare på kvällen och eftersom det är markering som är vår utmaning, kan det göras lika väl här hemma.

Vardag igen

Bocken har tappat sitt horn och lite blod finns kvar, men han verkar inte påverkad av det. För mig såg det illa ut och jag förstod först inte varifrån blodet kom…

IMG_4861

…men när jag hittade ena hornet vid matningen, förstod jag att det måste komma från bocken. Man ser både lite blod och hår vid fästet.

IMG_4926
Den här bocken hade fantastiskt fina horn, så nu pryder den spishyllan inne hos mig. Det är inte ofta man hittar hela horn, eftersom olika gnagare direkt börjar bearbeta hornet.

IMG_4937
IMG_4862Före jul smälte jag ister och fyllde en udda tekopp med smält ister + olika fågelfrön och hängde sedan ut den. Det gillade fåglarna, men de får jobba rejält för det är genomfruset nu  när vi har – 25 grader.

IMG_4872Att ta tillvara det man har och laga det som går, är nya livet. Idag var det Lovikkavantarna som fick nya lappar, efter att ha stoppats flera gånger. Förutom att lapparna håller mer än stoppning, så gör det också vantarna varmare.
Enkelt – och snyggt; om jag får säga det själv.

IMG_4885Nu skall hundträningen starta igen. Fått min nya bil, så vi kan åka till Topdog för att träna inomhus i större utrymme. Även om den mesta hundträningen kommer ske på gården, så blir träningen mer strukturerad om man bokat tid under en timme.
Hundarna har fått stå tillbaka under flera veckor, så nu är det deras tid.